Visst vill man att allt ska vara perfekt o ett tag jagade man livet ur sig för att hinna runt i ekorrehjulet. Sen förstod man att ingen annan normal männska kan ha det perfekt på alla plan. Jag kom på att jag var väldigt duktig på vissa områden o väldigt oduglig på vissa områden. Där man är duktig går det ju att få det nästan perfekt men där man är oduglig, där får man lära sig att man kan inte allt här i livet. Det gäller att sortera bort alla måsten o de e inte så lätt, det tar år innan man kan sortera bort vissa saker. de som är perfektionister har miljoner måsten o där allt måste klaffa annars rasar hela världen. jag har lärt mig att lite slarv har ingen dött av, o ingen dör av lite måsten. men som sagt det är viktigt att lära sig vad som är ett måste. Ett måste för dig behöver inte vara ett måste för mig, där med inte sagt att man kan slarva hur som helst. Det finns en gräns, det finns ett tak o jag lever därimellan. Jag har levt en period där allt skulle vara så poerfekt som det bara går, jag skulle fixa allt o lite till. Men en dag lyssnade jag på min kropp o tänkte, nej nu får det fan vara nog, i morgon ska jag prova på att slarva o på den vägen är det..............

Att smycka sin kropp med piersing är upp till varoch en, men jag är lite gamalmodig i detta fall. Jag tycker det är fult när de sitter i ansiktet o sen kvittar det vem som bär det. Han, hon eller hen, känd eller okänd jag tycker fortfarande det är fult. Jag dömmer ingen men i vissa yrken kan jag förstå att det är svårt att få jobb med hela ansiket fullt av skrot. Om jag hade haft ett eget företag o jag inte gillar piersingar i ansiktet, tror ni jag hade anställt den med skrot iansiktet. Svar nej. Jag har kanske åldern mot mig, inte vet jag, men jag kan bara inte acceptera skrot i ansiktet.

Vad tycker ni?