En finländare kom in i den lilla servicebutiken och frågade om de sålde knäckebröd.
-Ja, säger expediten, och tar fram ett paket Wasabröd.
Finländaren tittar på varumärket och frågar:
-Vem är den gubben på paketet?
-Gustaf Wasa, han var kung i Svergie en gång.
-Åh fasen och nu bakar han knäckebröd?

Kärleken är som ett duggregn, ibland så duggar det och ibland så duggar det inte ett dugg..............

Det är inte många i min omgivning som tittar på schlagern och varför, jo det har aldrig varit så dåligt som i år. Jag bojkottar resten nu, min tid är för dyrbar för att titta på sånt skit. Inte många bra låtar och utfrågningen av artisterna suger. Artisterna är det gamla vanliga några enstaka nykommlingar, nej nu får det vara nog........Varför dra ut på eländet? Förr var det en tävling och det funkade, varför många deltävlingar, andra chansen osv?

En svensk undersökning om vad vi svenskar värdesätter när det gäller vårt arbete. Vi vill jobba mindre och få tid för hemma-aktiviteter som trädgårdspyssel, matlagning och umgänge med familjen och nära vänner. Vi pratar inet i lika hög utstäckning om drömjobb utan vill hitta ett jobb som passar en själv och ens förutsättningar. Lugn och balans hellre än indiviualism, pengar och toppkarriär.

Jag som trodde att det var en liten del som var intresserade av trädgård, och jag som tycks se att folk lagar mindre mat i veckorna, vad fel man kan ha. Jag trodde också att man umgicks mer över nätet än i verkligheten. Ja då finns det kanske hopp om vårt samhälle ändå, jag som trodde det bara gick utför. Dröm jobb vad är det? Det måste vara ett brett område som innefattar extrem hög lön och mycket glamor och mycket långt från min verklighet. Jag har ett drömjobb och det är inte så välbetalt eller glamoröst... Håll i er nu...... Drömjobbet för mig är att ta bakterieprover och labba fram ett resultat, ja just det,  en dröm. Jag sökte faktiskt till Umeå Universitet för 6 år sedan som labbtekniker men det blev bara en dröm. Varför, jo barnen gick i skolan och mannen jobbade borta i veckorna så jag kände inte för att lämna skeppet mitt i veckorna för studier i tre år. Så där sprack min dröm om drömjobbet...... Fast jag gillar läget ändå, mitt jobb är inte välbetalt eller glamoröst men fruktansvärt kul med ett brett arbetsområde.

Läste en utvärdering angående god ekonomi. Överskriften var så här "En god ekonomi är bättre än en dålig" ja den som inte förstår det fattar nog inte mycket. Man kan inte köpa lycka för pengar, så sant, så sant. Men en god ekonomi är alltid en bra utgångspunkt, det blir liksom lite lättare att leva. En av världens största opionsundersökning angående inkomst och lycka är gjord av två forskare från universitetet i Illinois i USA, de har frågat 136 000 personer och kom fram till följande. Den som är rik är nöjdare med livet, men det är också viktigt att känna sig respekterad. Tydligt samband finns mellan ekonomisk tillväxt och ökad lycka. Stigande inkomst ger ökad välbefinnande. Man är rädd om sin valfrihet och är mån om att kunna bestämma över sitt liv.........

Ja visst är livet orättvist, en del har massor av pengar, vissa har inga och sedan finns det de som lever mitt i mellan. Jag tror inte man blir lyckligare av pengar, men det underlättar att slippa vända på slantarna. Om man skulle få så mycket pengar så det går att leva i lyx och överflöd, då är jag inte övertygad om att jag blir lycklig. Jag tro att ju mer pengar man har, desto mer vill man ha, det blir aldrig bra. Lagom måste vara bäst.

En ung flicka och en något äldre kvinna sitter på BB. De är båda gravida men upplever situationen på helt olika sätt. Den unga flickan frågar nervöst den äldre kvinnan om det gör så ont att föda som alla säger. Den äldre kvinnan ber henne då att ta tag i överläppen med pekfingret och tummen och dra och nypa till.
- Jaha, det var ju inte så farligt säger flickan käckt. Då säger den äldre kvinnan:
- Nänä, nu ska du dra läppen över huvudet också!

Läste en artikel om hedersmord inom vissa onämnda religoner. Man blir ju helt förstörd av att vissa kan kalla sig troende och slå ihjäl sina egna för att behålla sin heder inom familjen och släkten. En ny variant på hedersmord är att knuffa unga flickor från balkongen och få det att se ut som självmord eller en olyckshändelse. Flickorna tvingas ut på balkongen och hetsas med insikten om att hon är värdelös, att hon utgör ett problem för familjen och att hon bör ta sitt ansvar genom att hoppa. Hoppar hon inte själv så knuffas hon över räcket. Detta brott är svårt att bevisa och mörkertalet är stort. Det finns en flicka som överlevde fallet och har berättat hur det går till. Stackars flickor de kommer till vårt land och skall försöka anpassa sig till vårt sätt och leva och ändå behålla sin tro som inte alltid rimmar med verkligheten i vårt samhälle. När religonen tar över är vi fel på det, inget ont i att vara troende. Men att utöva denna makt för att behålla hedern inom släkten är egendomligt för mig. Om man inte kan anpassa sig till vårt samhälle så ska man kanske inte flytta hit, det måste finnas en medelväg mellan våra religoner och våra samhällen, eller vad säger ni?

En buss full med nunnor körde av alpvägen och hamnade i en ravin. Alla dog. När nunnorna kom upp i himlen stod Sankte Per i porten och sa.
-Alla i ett led tack. Jag ska ställa en fråga till er alla. Han vände sig till nunnan som stod först i ledet och sa:
-Har Syster Rita  någonsin rört vid en penis?
-Ja en gång när jag arbetade på ett sjukhus nuddade min hand vid en en penis.
-Nåväl, du får skölja handen i vigvatten och sedan är du välkommen in. Sedan sa han till nästa nunna i ledet:
-Har syster Birgitta någonsin rört vid en penis?
-Ja en gång nuddade min fot en penis när jag skulle kliva över en man på standen.
-När du sköljt foten i vigvatten är du välkommen in.
Vid det här laget hade det blivit oroligt i ledet och en nunna trängde sig fram till Sankte Per.
-Varför så brottom, syster Harriet?
-Jo om nu jag ska gurgla mig i vigvatten så vill jag gärna göra det innan syster Benedicte sätter sig med baken i det.....................

I brist på skäl brukar man använda undanflykter. Ett gamalt ordspråk som hänger med i vår stressade tid. Jag har svårt att tolerera människor som inte står för vad de säger eller lovar, och sedan komma med undanflyter som inte stämmer med verkligheten. Kankse blir det si eller så och då måste det bli så här, jaha, men om nu inte jorden går under? Skälen ska vara rimliga och man måste ändå stå för vad man lovar, trots att det kan uppstå andra problem runt omkring. När man gjort ett försök och det inte funkar, då respekterar jag att man får ge upp. Det är helt okey, men använd inte undanflykter som kanske kan eller kommer att hända, innan saker och ting har hänt. Den senaste månaden har jag stött på ett flertal personer som passar in i denna undanflytskategorin, det måste vara svårt för denna kategori som inte kan fixa saker om det inte gynnar dem själva. Jag och jag och jag vill och vill och vill. Nej jag har svårt att hålla truten just nu, nästa stackare som kommer och ger mig någon dålig ursäkt, får antagligen allt. Så låt mig få ro, sluta med era undanflykter, eller så är det en viss ålder där man inte tar hänsyn till vad som är bestämt om det kommer upp något roligare så hoppar jag på det istället. Usch vad tråkig jag är, nästa inlägg ska bli roligare.....................