Varit och firat Lars på slätten idag. Smörgåstårta och kaffe med bulle, kakor och tårta, och man måste ju smaka allt. Det är kanske därför man är överviktig för att man inte kan hoppa över de flesta godsaker. Ja sånt är livet, men tänk vad man går miste om mycket gott här i livet om man bara äter nyttigt. Nyttigt är lika med fin kropp, men va fan man lever ju bara en gång och man behöver ju inte ställa sig på vågen varje vecka. Kan bara konstatera just nu................jag skulle hoppat över några av kaksorterna. Magsäcken håller på att spricka.

Prata kan väl alla göra, men vi gör det på olika sätt. SIFO har gjort en undersökning om vad som är viktigast i ett förhållande, det var inte gemensamma intresse, inte sex, inte samma värderingar, utan att man kunde prata om allt med varandra. Hur lätt är det på en skala, jag har lätt för att prata om allt, min man har fått lära sig att prata med åren. Alla kan inte prata om känslor, men det går att öva fram. Man måste kunna prata om allt annars har man snart en konflikt. Att undvika vissa svåra ämne i ett förhållande skapar bara större klyftor. I ett förhållande måste man tala om positiva och negativa saker, man måste också tala om hur olika vi är när det gälller att bli ledsen, besviken, arg och upprörd. Sen får man inte glömma bort att prata om det vi uppskattar och värdesätter hos varandra.

Det är bara att konstatera att män och kvinnor inte alltid talar samma språk och då är det lätt att bli negativ. Män har oftast svårt att uttrycka uppskattning och kärlek med ord, de visar det i stället i handling. Män använder inte superlativ lika ofta som kvinnor, hur ofta har ni hört en man använda orden, fantastisk, underbar, toppen, jättesnyggt. Visst är vi olika och det ska vi vara, men det hade varit enklare att förstå varandra om vi hade tänkt och känt lika, eller?

Ja minst 40 timmar, oftast mer, gör jag på en arbetsvecka, sen är jag trött. Hur många timmar lägger man inte på hem och trädgård i veckan, vågar inte räkna på det. Tvätta, stryka, mangla, plocka undan, handla, laga mat och städa till hela familjen. På kvällen är jag trött och inte det minsta social, orkar bara det viktigaste. Helgen måste gå till trädgård och större projekt så man ser vad man gör. Tanken slog mig, kan man söka bidrag från stat eller kommun? Detta måste ju vara vård av frisk man och son, eller? Kan man ta kompledigt eller semester eller sjukanmäla sig från alla dessa tråkiga hemuppgifter? Ska kolla detta, ha, ha................

Socialnämden i Hultsfreds kommun hade bestämt att alla prostituerade skulle registeras. Detta föranledde att man tog ut ett bord vid Tors Plan och där fick dessa kvinnor bilda en kö för att skriva in sig. En äldre tandlös dam tittade nyfiket på kön och frågade den sista i kön vad det var frågan om.
- Det är gratis karamellutdelning, svarade den prostituerade ironiskt.
Efter ett litet tag var det den äldre damens tur.
Ordföranden i socialnämnden som satt vid bordet tittade upp och sa med bestörtning:
-Är inte damen för gammal för sånt här?
- Kan väl hända, men suga det kan jag fortfarnade................

Läste i en veckotidning i veckan att köket var på första plats när man valde favoritrum. Konstigt tycker jag, köket förknippar jag med arbete och matos. Jag sätter mig aldrig i köket för att umgås eller koppla av. Då blir det rummet med hörnsoffa och öppen spis. Först sitter man och myser och kasar längre och längre ner tills man ligger på hela ryggen. SKÖNT. Tillbaka till köket, jag har ett snyggt mysigt kök som är två år gammalt men jag myser inte i denna miljön. Jag förknippar köket med matlagning, bak, disk och måltider. Hur tänker ni, om ni skulle välja ett favoritrum?

Jag läste precis en artikel om en 17 årig kille som är misstänkt för flera grova våldsbrott och är nu åtalad och rättegången är påbörjad. Lite fakta kommer här, han har misshandlat en 15 årig kille vid två tillfällen, och hotat att slå ihjäl honom om han polisanmäler detta. Vid två tillfällen har han burit kniv, vid ett tillfälle sökte han upp en kille i hemmet och slog och hotade honom. Vid ett tillfälle sprang han efter några unga killar med kniven i högsta hugg, en kille blev knivskuren i handen. Samma kväll ska han ha slagit två tjejer, hallå räcker inte detta? Ska vi hitta en ung till, svårt misshandlad på Näsby fält, eller hur långt ska han få gå, måste han döda någon innan han själv får vård eller hjälp. Vad är det för ett samhälle som inte hjälper grabben? Han är ju skadad, något är ju fel, jävligt fel. Hur kan han få gå lös i vårt samhälle och sätta sådan skräck. Hur många har han skadat för livet genom dessa handlingar? Fan vad jag blir rädd, jag brukar inte svära i mina inlägg, men nu är jag skit rädd. Kan vilka galningar som helst gå lösa? Vad anser ni om detta? Svara så blir jag kanske lite lugnare.........

Hur kan man kalla sig djurvän och släppa ut tusentals minkar ur deras trygga miljö. Jag kan hålla med om att det inte är djurvänligt att föda upp minkar i små burar. Om vi slutar köpa pälsar av mink så dör verksamheten av sig själv. Men att släppa ut minkarna är mer plågsamt än att de är kvar i burarna, hur ska de klara sig ute i naturen? Minkarna klarar sig inte ute i friheten, de klarar inte att leta mat själva, de kommer att svälta ihjäl. Det kallar jag djurplågeri, hur tänker de som kallar sig djurvänner? Vad säger ni andra om detta...................

I morgon är ingen vanlig dag, då är det Milos födelsedag, ha,ha. Precis som om inte i morgon är precis lika dan som alla andra dagar. Jag skulle vilja sluta fylla år, inte för åldersnojan, utan för att det suger med att fylla år. Jag har alltid tyckt att det är trevligt med att dona inför kalas men nu tar det emot. Jag tycker inte det är roligt, jo att få paketer, men inte att ställa till med kalas. Jag ska sluta fylla år nu framöver, jag slutar och räkna åren också samtidigt. Vad önskar man sig när man snart är ÖVERMOGEN? Jag har det jag behöver och har jag det inte så behöver jag nog inte det. Den meningen får inte missuppfattas, jag blir glad för det lilla. Äch ingen förstår nog vad jag menar ändå? Hörs en annan dag.

Ja, som tur är reagerar vi inte likadant i olika situationer. Ämnet som jag vill ta upp idag är hur olika vi reagerar när vi blir arga. Några slår i sönder saker, några går ut och går, några skriker, ja sätten är många. Nu ska jag lämna ut mig själv, så här reagerar jag när jag blir arg. Jag går in i en spiral, först blir jag arg, sedan skitförbannad och till sist fullständigt galen. Blir ni förvånade nu? När jag är i argstadiet så syns det tydligt på mitt kroppsspråk att jag är arg. Stel i kroppen och använder ibland händerna för att göra av med lite adrenalin, kan höja rösten också. Sedan går jag in i skitförbannadstadiet och då kommer de höga tonerna fram, och här har jag svårt att lyssna på vad någon annan försöker säga. Det är här jag skulle avbryta och gå ut och gå en runda och rensa hjärnan, men nej då. Tid för nästa fas, fullständigt galenfasen kommer också fram. Nu känner jag mig nästan alltid missförstådd och kan inte få fram vad jag behöver säga, här kan jag få en klump i halsen och sedan kommer tårarna. Här går jag undan och adrenalinet lägger sig och jag kan tänka klart efter en stund. Nu är det tid för att lugna ner sig och vara normal, ta en ny diskussion och reda ut problemet. Nu ska jag säga att det är inte ofta jag blir arg, jag brukar fixa problemen i fas ett. Vad skönt det var att skriva ner sitt beteende, är det normalt, eller?

Hur gör ni andra när ni blir riktigt arga?