Vilken härlig dag, god mat, tårta och present. Visst är det underbart att vara mamma, två goa barn, 20 och 22 år gamla. De lever sina egna liv med lite inblandning och styrning av mamma, visst vill ja vara inblandad till en viss gräns, men var går gränsen. När kan man sluta vara den oroliga hönsmamman? Jag kan nog aldrig det, jag vill bara mina barn väl, de kallar mig Dr Phil, tror att ni att jag går för långt då? Ha,ha ja är svaret. Jag gör nästan vad som helst för mina barn, men skulle de göra det samma för mig? Ibland känns det som om ungdomarna tänker mer på sig själva än på släkten och föräldrarna. Jag har bekanta som bara hör av sina barn när det hänt dåliga saker, när de behöver hjälp, elller låna pengar. Sådan relation skulle inte funka för mig, det är allt eller inget, ta och ge, ris och ros. Ibland blir jag trött på dem, ibland saknar jag dem efter 2 minuter, tror de känner likadant ibland. Älskar er så mycket.....

Trots rekordmånga lediga jobb växer arbetslösheten bland invandrarungdomar. Mer än var tredje invandrare är utan jobb. Så stod det i Kristianstadsbladet i går, va det finns väl inte många lediga jobb? I artikeln stod att " De tror att vi har vår kultur och våra regler" tror? Det är väl där det brister, på grund av att invandrarna just har en annan kultur och andra regler, eller? Det finns många invandrare som jobbar häcken av sig för att inte ligga samhället till last. Men visst ska ungdomarna få arbete efter sin utbildning och jag tycker nog att våra svenska ungdomar ska först och främst få jobb och bostad och invandrarna ska också få samma chans, men nu är det brist på jobb och bostäder. Då ska vi kanske ta vara på de som är i vårt land och inte låta fler komma in förrän här finns jobb och bostad. Om man sedan ser på betygen efter utbildningarna så är tyvärr invandrarnas sämre. Ett bra argument att få ungdomarna att jobba är att dra in deras socialbidrag om de inte engagerar sig i jobbsökandet. Sen gäller det att gå ut gymnasiet med godkända betyg, då finns det en framtid fast vi har olika hudfärg.....

Då har det hänt igen, huliganerna har stoppat en fotbollsmatch. 3o minuters spel mellan Malmö FF och Helsingborg tog slut för att en jävla idiot kastar in en smällare. HIF:s målvakt fick smällaren nära sitt huvud, han sjönk ner på knä i gräset då ännu en huligan springer in på planen och måttar ett slag mot honom och efter det knuffar till honom. Polisen griper honom snabbt. Men vad fan gör publikvakterna, de reagerar ju inte när han springer in, är det inte deras skyldighet, deras uppdrag eller deras jobb? Nu avbröt man matchen och HIF fick seger poängen och Malmö hade kanske vunnit matchen och fått tre poäng om inte MFF huliganer hade gjort dessa illdåd. Tror de själva att de är MFF fans eller supporter, nej de fördärvade mer än de tror. MFF blir drabbat som lag och förening och spelarna drabbas också av denna skandal kväll. Vet ej hur straffet blir för MFF, men troligtvis dryga böter och spel inför tomma läktare. Det förstår ju alla som är medlem i en förening hur det drabbar MFF ekonomiskt att spela med tomma läktare. Nej hårdare tag mot huliganerna, inför identifiering vid biljettköp. Om man säljer biljetten vidare så är man ändå medskyldig om något händer. Ta bort alla ståläktare och inför fler övervakningskamrer, höj straffen rejält med fängelse för huliganer.......

Vad finns det under ytan på en person som jag precis lärt känna? Är jag intresserad av att rota om det inte syns eller hörs? Svår fråga eller hur? Om jag ska engagera mig i den här personen så måste kemin stämma genast, personen måste kännas rätt annars bryr jag mig inte vad som finns under ytan. Jag kan vara trevlig och småprata men sedan sätter jag en gräns där jag inte själv heller låter någon skrapa på min yta. Jag kan vara trevlig och prata om saker som inte engagerar men funkar det inte så blir inte samtalet så långt. Visst ska man ge alla samma chans och start, men jag träffar så många människor som bara suger musten ur mig. Om inte personen och jag ligger på samma plan så konstaterar jag bara det och går vidare utan att skrapa på ytan. Om personen ger mig positiva vibbar och det känns rätt så vill jag gärna skrapa på ytan och se vad som hänt i dennes liv. Jag ger bara av mig själv om personen ger tillbaka och det känns okey. Hur gör ni med nya människor?

Mor Elin ska upp och promenera för första gången efter den stora operationen. Ett manligt sjukvårdsbiträde, en snygg ung man, hjälper henne vänligt och uppmuntrande ur sängen. Mor Elin är tacksam, men muttrar:
- Ja mycket ska man då vara med om på sjukhuset. Det ska jag säga dig unge man, att det här är första gången som en snygg karl har lirkat mej över sängkanten åt det här hållet...........................

Ja nu är det över för i år, alltså slager jippot. Jag är inte så intresserad av jippot och har inte kollat förrän i går kväll, oj vad många bra låtar det var. Erik var bäst. Men alla dessa forna Jugoslavien länder som är ovänner och ligger i luven på varandra i vardagen, i går kväll höll de ihop. Varför ska de kompisrösta? För det måste de göra, eller? Ingen av dessa länder gav norden några höga poäng. Sveriges låt var dock bäst, och han är ju så satans snygg..........

När Patrik Sjöberg gick ut och berättade om sexövergreppen i sin ungdom. Övergreppen utfördes av hans tränare och styvfader. Samma dag som Patrik släppte bomben märkte Bris att närmare tre gånger så många hörde av sig på hjälptelefonen. De närmaste dagarna efter märktes också en ökning. Det är viktigt att vi vågar prata om detta problemet, det är också bra att Patrik lättade sitt hjärta och berättade det hemska som hänt honom. När vi är öppna för samtal och inte håller på hemligheter så släpper trycket för många, de känner att de inte är ensamma om att vara utsatta. Generalsekreteraren Göran Harnesk säger att mellan den 27 - 29 april  fick Bris 2010 ta emot 19 st samtal om sexuella övergrepp och samma två datum i år fick de ta emot 38 samtal. Göran berättar  att de som ringer får vara anonyma och vill de ha hjälp så erbjuds de en kontaktperson vid Bris. Sedan bestämmer barnet och kontaktpersonen hur de ska gå vidare. Hemska tanke, hur känner sig ett barn när den inser att det är fel med övergrepp? De vuxna som ska vara tryggheten och ge grund för kärlek och harmoni, trampar på allt vad trygghet är. Jag skriver inte mer än denna meningen igen, HEMSKA TANKE...

Sex samtalsämnen som alltid funkar vid en bjudning med bordsplacering.
1. Jobbet funkar alltid att prata om, bli inte för ingående och inte för trist.
2. Kärleken är ju livet i ett nötskal och hur skulle vår dag se ut utan kärlek. Hur länge man varit
tillsammans och hur man träffades går alltid hem.
3. Att bli äldre är också ett bra samtalsämne som kan vara länge. Allt från tonåring till unga
snyggingar på reklampelare fram till pensionssparande.
4. Tro, alla tror på något, även om man inte är religiös, så detta ämne kan diskuteras i oändlighet.
5. Miljön, allt som förstör vår atmosfär är ett hett ämne att diskutera.
6. Kändisar, går alltid hem, vad de gör och har gjort.
När man kommer till ett bord med bordsplacering och man inte känner varandra gäller det att hitta något att
prata om, annars kan middagen bli ganska tråkig. Prova något av dessa ämnen så blir middagen säkert lyckad.♥

Tiden går och den sätter sina spår. Rynkor, gråa hårstrån och överviktig, men vad då? Jag är jag. Det ända jag kan råda bot på är övervikten, den tuggar jag själv till och tyvärr är det minimalt med fysisk aktivitet. Jag har aldrig haft någon 40 års kris eller tycker det är fult/hemskt att bli äldre. För mig har var ålder sin tjusning så länge som man får vara frisk. Kroppen är ju förändrad som jag skrev om i början, den är inte perfekt, jordens dragningskraft har gjort sitt på både rumpa och tuttar. Jag är lyckligt gift sedan 1987 så om jag hoppar över att raka benen någon gång då och då så tror jag mannen står ut. Tror också på att tuttat och rumpa håller måttet trots att de båda kroppsdelarna är allt annat än fasta. Glömmer inte en gång när jag var nyduschad och böjde mig fram för att torka fötterna, med tuttarna hängandes fritt, då kom sonen in och stelnade till och sa: -Fan vad långa de är! Ja i den här ställningen såg det kanske inte så bra ut, kanske fick han tuttfobi, ha,ha. Nej man får vara nöjd med vad man har annars finns det bot på de flesta skavanker, fast det kostar. Jag mår hyfsat så livet får vara som det är just nu med kroppens åldrande, man är ju inte 20 år längre......

Om jag nu mot förmodan ska köpa en tavla för att hänga upp ska jag väl tycka om tavlan och inte köpa den för att konstnären är känd. Det är okey om jag har gått om pengar och ska investera i konst, men om jag ska ha den i hemmet måste jag trivas med konstverket. Jag vill gärna kunna se vad motivet föreställer och inte behöva fundera på vad det ska vara på duken. Jag gillar inte skrikiga färger utan motivet ska vara lugnt och trivsamt. Nu garvar säker många för jag är inte intresserad av konst, men jag har några tavlor som jag köpt för att jag gillar dem. Jag vill inte ha kopior på kända motiv som man kan hitta i många hem. Sedan blir jag orolig om det är för modernt, ni vet modern konst som ingen förstår sig på. Några streck dit och några streck hit, målat av någon kändis. Motiven ser för mig ut som det är gjort på Dagis av barnen. Tyvärr alla konstnärer, jag är ett hopplöst fall.