Att vara gäst i någons hus är alltid trevligt, allt är dukat och klart när man kommer dit. Man umgås och myser och åker hem och mår förträffligt. Det är nästan lika roligt att dona och själv ha gäster. Men har ni någonsin känt er som gäst i ert eget liv, när ens liv känns konstigt och man inte känner igen något som händer och sker. Det känns som ett utanförskap från mig själv, fattar ni? Det gör jag inte själv heller, alltså fattar vad jag menar. Jag kan inte förklara, saker händer som jag inte rår på eller vill rå på, inte vet jag. Just nu känner jag mig lite lost, som om man håller på att tappa fotfästet. Det är stressande, känns som om jag inte har kontroll. Nu kom jag på det.............
Jag känner att fotfästet kommer tillbaka, jag sa bara till mig själv: - Det får vara lite kaos ett tag det är helt okey. Nu känns det bättre, förstår ni vad jag menar nu?

Vaddå trösthandla? Läste om en som hade trösthandlat en dammsugare för den gamla hade gått sönder, det är väl inte att trösthandla. Om nu ordet trösthandla finns för mig så skulle det vara om jag var lite deppad och körde och handlade trots att jag inte behövde handla, har jag fel? Ordet tröstäta finns ju och då äterman något för att man tycker synd om sig själv, då måste väl ordet trösthandla innebära att man handlar för att man tycker synd om sig själv och tycker man är värd det man handlar. Usch vad detta blev konstigt, hjälp mig att reda ut ordet trösthandla................

Man säger att man ska låta de döda vila i frid, ja men ibland kan jag sakna vissa så att jag nästan blir sjuk. Jag har ändå inte mist någon riktigt närstående som barn, man, syskon eller föräldrar. Men jag kan sakna min mormor så in i vassen, hon hade många bra sidor men också många mindre bra sidor. Mormor var inte alltid rättvis och komma i onåd med henne var inte roligt. Jag och mormor var alltid raka och ärliga mot varandra, ibland i överkant. Hade man problem så hjälpte hon alltid till. I ungdomen var det lättare att tala med mormor så slapp man skuldkänslorna inför mossan. Mormor såg det på ett annat sätt, hon var inte närmast eländet när det var som värst. Det var därimot mossan och därför hade man alltid dåligt samvete när man ställt till något. Mormor fixade det mesta det har hon gjorde hon i flera generationer, många hade stor respekt och några var riktigt rädda för henne. Jag var aldrig rädd, jag sa som det var och passade det inte så fick det vara, tror att det var därför det funkade mellan mig och mormor. Den sista tiden var mormor riktigt elak mot vissa i min närhet, jag såg mellan fingrarna och skyllde på hennes sjukdom, då var det lättare att glömma att hon faktiskt kunde vara elak och orättvis innan hon blev sjuk också. Trots hennes fel och brister saknar jag henne när det tar emot, då hade hon alltid en lösning till mig. Det är jobbigt att inte få förslagen eller råden från henne. Nu får man klara sig själv och det gjorde jag innan också fast mormor var spindeln i nätet. Den giftiga svarta änkan blandat med en fe. Vilken blandning men det var min mormor.  Saknar du någon och varför?

Internet flödar av lagliga droger som marknadsförs till nyfikna och lättlurade ungdomar. Ingen vet hur stor marknaden är, ingen vet hur många ungdomar som skickar efter små diskreta påsar från samvetslösa drogprofitörer. En grupp rättsmedicinare från Umeå har forskat och fått fram att nio ungdomar i vårt land har dött av lagliga droger som de köpt över Internet. Samtilga under 25 år och deras andningsorgan förlamades. Det är billigt att köpa och risken att bli upptäckt är liten. Ungdomarna som avlidit har testat drogen Krypton, ett växtestrakt från  ett sydasiatiskt träd, spetsat med O-desmetyltramadol som varken är  klassat som läkemedel eller narkotika. Vem bär ansvaret för detta? Hur vågar ungdomarna testa? Hur vågar de sätta sitt liv på spel?

Kollade lite på Internet för att se, försäljarna varnar i sin produktbeskrivning att Krypton inte får kombineras med läkemedel. Dosen som man ska ta får inte överstiga 0,5 gram. Berusningseffekterna lär påminna om LSD. Det går att köpa Kratom som är grundpreparatet i Krypton hur lätt som helst. Mängder av råd och praktiska anvisningar om tillredning finns på Internet. Polisen och Folkhälsoinstitutet säger så här...
- De är opålitliga, svåra att dosera, ger illamående och abstinensbesvär och de är bara farliga vid vårdslös hantering, de är små på marknaden och inget vi prioriterar. Efter nio ungars död blev tongångarn lite annorlunda, då började saker hända.

Läkemedelsverket ansökte om förtur för att analysera Krypton och hoppas att drogen ska bli narkotikaklassat i år. Men om det blir så så fixar de som säljer droger ihop en annan blandning och döper det till något annat och sedan kan fler ungdomar råka illa ut. Inga myndigheter hinner ikapp dessa olika hemkokare och drogförsäljare. Man kan se en trend bland skolelever som har en skrämmande tolerans till nätdroger, de har en stor okunskap och en positiv attityd som är öppen för experiment. Elevernas olika kommentarer "bara på kul, kul att testa, kan inte vara farligt om det säljs på Internet" Drogerna säljs helt öppet och helt lagligt på Internet på obestämd framtid, när väl drogen stoppas finns det fortfarade hundratals alternativa droger att välja mellan, en del livsfarliga men ändå lagliga. Hur ska vi få stopp på denna droghandel.....?........?

Blir lite orolig när ungdomarna inte inser att det kan kosta dem livet, hallå?

Visst är det nyttigt och mycket roligare när man hjälps åt i hemmet. Det går dessutom fortare och alla får mer tid över till annat. När jag växte upp fick vi hjälpa till med att mangla tvätt, städa våra rum, klippa gräs och vi hade varsin vardagskväll där vi fick plocka undan från bordet och diska undan. Detta har jag fört över på mina barn fast i ett annat koncept. Jag tror att de har lärt sig att samarbeta, kompromissa och kunna ta med och motgångar. Att känna glädje i att kunna hjälpas åt är viktiga saker för vår familj.

Mina tankar går till de förstörda ungdomarna i TV programet Ung och bortskämd, dessa föräldrarna måste ha skadat sina barn djupt, inte medvetet utan omedvetet. Snart vuxna som aldrig diskat, plockat undan efter sig, inte städat eller tvättat, vad ska det bli av dessa ungdomar. Kan de byta sängkläder och dammsuga? Deras syn är helt fel, de tänker bara på sig själva, och de begär belöning om de gör något. Här har inte samspelet i familjen fungerat, tänk om det skulle hända föräldrana något och de var tvingade att klara sig själva? De skulle inte överleva många dagar.

Hörde en förälder där sonen inte behövde hjälpa till med något för han hade ju sina studier, hallå? Bra att de sköter sina studier, men det tar tre minuter att gå ut med soporna och det tar fem minuter att plocka ur en diskmaskin. Jag tycker föräldern gör honom en otjänst, ingen har dött av att hjälpa till med enkla arbetsuppgifter i hemmet. Sen finns det de föräldrarna som lägger alldeles för mycket hushållsarbete på barnen, det måste ske med sunt förnuft. Hur gör ni i er familj, hjälps ni åt?

Arbetslöse Keith 25 år är snart pappa till 15 barn, inte konstigt att han är arbetslös. Han kallas Englands mest ansvarslöse pappa. Han kommer att ha kostat skattebetalarna 30 miljoner kronor innan hans barn fyllt 18 år. Just nu väntar två av hans flickvänner barn och hans ex väntar tvillingar. Av dessa 15 barn har han bara erkänt faderskap till 8. Keith är nyförlovad och hon väntar också hans barn. Han blev pappa för första gången som 14 åring, och han säger att det inte är hans fel att det blir så många barn. HALLÅ vems fel är det, trodde att man var två om att umgås i sängen. Blir det följder av umgänget så är man väl två om det också. Jag tycker att Keith är en samhällsparasit som skulle tvingas till arbete så kanske han inte orkar göra så många barn.

Det är lätt att göra barn om man inte tar ansvar för dem, sen undrar jag hur dumma tjejerna är? Känner de inte till hans tidigare relationer och att han bara sår havre och drar. Jag skulle vilja att han opererade på en fast kondom och började arbeta och tog lite ansvar. Hur ska han göra när det är farsdag? Hur ska han kunna vara en förebild för sina barn, hur ska barnen känna sig älskade och välkomna? Ja  det finns många olika folk i vår herres hage och tjejer, träffar ni på Keith så spring.

Många tak har rasat in på grund av snön, ja det är inte någon som har undgått att vi har haft mycket snö sedan i slutet på november 2010. Tusentals djur har dött en smärtsam död, inte på grund av snön utan på grund av de föder upp dem inte skottat taken. Det begriper väl alla att taken på äldre djurhållningsstallar måste ses över så inte taken rasar in. Jag pratade med en förre detta bonde och han sa att hade inte djurhållaren börjat skotta av taken då gällde inte försäkringen. Vadå försäkringen, det är väl inte den stora frågan om försäkringspengarna. Inte en krona ska betalas ut om det rasar in ett tak och dödar 10 000 unghöns som i Degeberga. Det är var och ens ansvar att se till att stallarna är fria från snö och att vatten, värme och avlopp fungerar trots kyla.

Uppfödarna vill tydligen bara tjäna pengar på de stackars djuren. Undrar om uppfödarna låter sina bostadstak rasa in på grund av för tung snö, troligen inte. Är det någon som sätter sig i en igensnöad bil och chansar och ger sig ut i trafiken utan att se ett dyft. Nej, man sopar av bilen och skrapar rutorna så att man är trafiksäker. Varför gäller inte samma sak för djuruppfödare. Hoppas de får hårda straff för djurplågeri och att de inte får livnära sig på djur  i framtiden.

Jag sitter framför brasan och läser en av skvallertidningarna, som ingen mer än jag läser, om man inte är hos frissan förstås. Ha,ha. Nu till saken, en 18-åring har fått sitt genombrott inom musiken och säger så här...."Jag är värd framgångarna, jag har kämpat för det här i hela mitt liv". Men hallå, jag tror jag smäller av, vadå hela sitt liv? Tjejen är 18 år och vad kan hon veta om livet. Jag blir riktigt förbannad på vissa ungdomar när de öppnar truten, ibland hade det inte skadat att vara tyst. Vad har denna 18 åring gjort för att kämpat så? Kanske övat mycket och försakat annat, visst, men i hela sitt liv. Mitt nackhår reser sig så arg jag blir, nu dömer jag henne utan att känna henne och jag antar detta som följer.

Antagligen bor tjejen hemma och har marktjänsten fixad, förhoppningsvis klarat av gymnasiet med allt vad det innebär. Livet leker när man är 18 år. Ta nu tanken till en bonde som slitit på sitt jordbruk i 43 år, varje dag samma slit, upp tidigt och sena kvällar, eller en städerska som städat i 28 år och har värk i axlar och nacke. Eller läraren som är utbränd efter 26 år i branchen, eller andra artister som kämpar i åratal och aldrig slagit igenom riktigt. Jag missunnar inte tjejen att slå igenom men just meningen att hon har kämpat hela sitt liv för detta och då är hon 18 år. Hallå, livet har ju precis börjat. Tjejen kunde formulerat sig bättre, kanske sagt, jag har haft tur och arbetat hårt för detta och utelämnat " i hela mitt liv". Oj vad denna lilla artikel gjorde mig arg, tur för henne att inte jag skrev artikeln åt tidningen,ha,ha. ..........

En 80-årig man är på sin årliga läkarkontroll och läkaren undrar hur han mår. Mannen säger att han aldrig mått bättre och berättar att hans 18-åriga fru är gravid med hans barn.
Läkaren tänker en stund och säger:
-Låt mig berätta en historia om en hängiven jägare i byn, han missar aldrig en jakt. En dag råkade han få med sig ett paraply istället för geväret. I skogen möter han en jättelik björn. Han höjer paraplyet mot björnen, kramar handtaget, och vet du vad som händer?
-Nej svarar den gamle mannen.
-Björnen föll ner och dog, säger läkaren.
Den gamle mannen utbrister att det måste vara omöjligt. Någon annan måste ha skjutit björnen!
-Det är ungefär dit jag vill komma, säger läkaren............