Lyssnar på samhället där det måste vara rättvisst för att barnen inte ska känna sig orättvisst behandlade. Visst ska man inte vara orättvis o försöka vara så rättvis som det går. Ingen gör väl orättvisor med vilje, jo det finns elaka folk som gör det. Jag har två barn o två barnbarn o jag försöker vara rättvis om det är dyrare saker som den ene får så får den andre också. Sen kommer man till allt det här småa, då tänker jag att den som inte är där har ju inte ont av den andre får detta lilla, för nästa gång e det ombytta roller.

 

Allt det stora vill jag att det i störta möjliga mån blir rättvisst, har tex en summa för födelsedag o julafton, då håller jag summan, behöver de inget så får de pengar o kan handla senare.Det finns de som köper en dyr present till ena barnbarnet o en billig till det andra, oh de e inte rättvisst. Man får se i sin pengabörs vad man har råd med, och hur mycket där är o hur många det ska räcka till, annars får alla vara utan. Så resonerar jag hur tänker ni?

Satt nu på morgonen o läste en äldre Hemmets Journal om en familj med 16 barn, hur fan e det möjligt? Hur räcker man till. Har alltid sagt att var och en får leva som den vill o kan. Men jag tänker ändå på denna familj som på 15 år har fått barn i ett kör. Två tvillingpar o en spridning på 6 månader upp till 15 år. Hur hinner man som förälder med tvätt, handling o det praktiska. Oh nu till min tanke hur räcker man till kännslomässigt till 16 barn, somnar man med dåligt samvete eller med ett leende på läpparna? Jag föreställer mig att man inte kan räcka till, jag föreställer mig att man måste vara så helvetes trött på kvällen att man inte tänker alls, men orken att göra barn finns tydligen. Ja bara undrar hur det går till, jag har svårt att förstå.

 

Varför jag har svårta att förså är nog att när jag växte upp som barn så var min mamma dagmamma med små barn i vårt hem. Jag såg ju att hon inte alltid räckte till o då var det kanske bara sex barn den dagen. Tanken att alla ska bli sedda o hörda vid matbordet, hur går det till? Om en skara på 16 barn låt säga att två är i treårstrotsen och tre har en dålig dag, de e fem som trilskas hela dan. Hur fixar man det? oh då är det 11 barn till som ska ha sitt. Jag förstår ju att syskonen har varandra o får klara sig själv rätt mycket, men är det rätt? Ja här blir en massa frågor o jag hoppas att ni som läser har en åsikt eller en förklaring o kommenterar det.

 

Jag vet att en del folk säger att de skaffar många barn för att få barnbidrag, men de ska ju ha omsorg också. Oh vad kostar det med 16 barn, tror det går minus. Kan alla barnen få sina aktiviteter uppnådda, vet hur det är att ha två aktiva barn. Hur går det till? Fattar inte hur de får ihop sin vardag med, skolutflykter, förskoledagsträffar, luciafirande, utvecklingssamtal, kompisar, sporter o andra hobby o intresse...snälla kan någon förklara.

Ja precis, vilket jävla ord. Hur sak man förklara ordet livsnjutare och vem avgör ven´m som e livnjutare, svårt. Alla kan väl vara livsnjutare på sitt sätt, eller?

Peter Lemarc har gjort en låt som heter "Bästa stunden på dan". Ja då kan väl något litet göra mig till livsnjutare, o hur lätt är det inte att skapa fina stunder o minnen på en dag alltså är jag en livsnjutare. Ibland kan man få in en fullträff, då man längtar efter något, då man upplever något och då man bara tänker på ett underbart minne, de e livet.

Jag är inte den som väntar på bättre tider, men jag vill planera och tänka lite längre fram oftast lite feg inför det spontana. Fast alla vet att det spontana oftast blir så roligt. fast spontan är jag nog lite i alla fall, men jag tycker inte om när det blir för inpulsivt, jag måste ha en balans mellan saker som händer o sen hitta lugnet. Sen kan man ju ofta förstora upp njutningen som man har som förväntning, eller tvärtom. Förstora upp njutningen så förväntningen blir enorm. Detta blev lite flumigt, ska förklara mig...

 

Man får en inbjudan till en större bjudning, man blir exalterad, bokar in datumet, kollar gadroben (finns inget i klädväg som duger) åker iväg o handlar nytt, beställer tid hos frissan, handlar en liten persent att ha med på bjudningen, kommer dit o det är piss stelt o hela kvällens förväntingar rinner av en. Då e fan det spontana många gånger mycket mer ledigt o så kul det oftast blir, e ni med nu vad jag menar.

 

måste hitta tillbaka till det jävla ordet livsnjutare, alltså jag tror jag hatar själva ordet. Låter så jävla dumt o får inte grepp om det, är det någon av er som kan ge mig tips på detta ord LIVSNJUTARE.

Ja då e det semester, första härliga dagen med solsken in i förtältet. Svettas medan man äter frukost är man inte van vid, eller hur. I eftermiddag ska vi ha lite aktiviteter på campingen så hoppas solen stannar på himlen. Senare på kvällen så ska jag njuta av gott vin för nu ska kroppen varva ner. Har ändå inte varit så farligt att jobba, för det har inte varit varmt o svettigt i köket precis. Har en saknade känsla i kroppen idag,♡saknar mina barnbarn. Hur e det möjligt att sakna dem så det gör ont i hjärtat. Jag har ju förmånen att ha dem nära. Man kan ju va hönsmamma kan man vara höns mormor/farmor? När jag får denna saknad tänker jag på alla som har sina barnbarn långt bort o de ses kanske bara ett par gånger om året. Ja hade dött. Jag blir nästan tårögd när ja tänker på det. Alltså jag är lycklig som har de så nära. Nu är kaffet klart. Vi hörs 

Ja trillade in på min gamla Blogg av en slump o tänkte då tar vi några meningar när vi ändå är här. Ja det var ett tag sen........Satt percis o planerade med mannen, vi har 30 årig bröllopsdag snart o ska hitta på något trevligt. 30 år hur e det möjligt, hur har vi klarat detta. Ja det ska erkännas att det varit upp o ner många gånger. Om jag velat byta bort honom, JA. Om vi frågar honom samma frågar svara han nog exakt lika dant. Visst växer man ihop men också isär på något egendomligt sätt. Efter så här många år är det nog ingen ide att byta, känner mig rätt övermogen, ha,ha. Man vet vad man har men man vet inte vad man får. Vi har krigat, vi har kämpat i vått o torrt o två fina barn som har egna familjer idag med barn. Det där med barnbarn är så undrbart, man tar det goda o sedan lämnar man över ansvaret igen, så gött.

 

Hur är det då li livet mitt, 50 plus. Jo det är fantastiskt, sorterat bort personer ur mitt liv som jag inte behöver idag, de som äter en energi, de som äter på ens tålamod, de som äter på ens hörselgångar, de som äter på ens känslor o de som äter ur ens hand o oj det blev visst hela armen. Ja när dessa personer inte finns kan man vara sig själv för när man umgås med någon person som klassas in här spelar man själv ett rollspel för att man inte ska bli ovänner, inte trampa nån på tårna o hela tiden ta hänsyn till andra. Nej fan va gött när man hittat sin roll o trivs som fisken, sen har alla årsperioder sin charm o jag vill inte ha något ogjort. De här personerna som äter har ändå hjälp till att skapa den jag är idag, på gott o ont.

 

Mitt i livet o lite övermogen o överviktig, men vad gör det när livet är så här underbart. Mannen o jag gör percis vad som faller oss in, när vi vill. Vi kan unna oss det vi vill ha, vi är inte friskförklarade någon av oss men det finns de som har det värre. Lite skavanker kommer väl med åren också kan ja tro, likaså det här med orken. Var fan tar den vägen ibland, då vill man bara gå i ide o komma fram pigg o allert. Men man får kämpa på o se alla positiva saker som finn runt om oss. Får sluta nu för det här blev ganska långt, ska försöka skriva lite oftare nu....kram