Vilka ska kunna bli begåvade eller talangfulla när man hela tiden ska passa in i olika grupper för att inte hamna utanför. Det är så lätt att bli mobbingoffer idag, kan jag för mycket eller för lite, har jag en egen stil eller försöker passa in, det behöver inte vara mycket som gör att man blir utanför. Barn kan vara elaka, men det kan de vuxna också, de som inte vill se vad som händer på skolgården eller i klassrummet. Att råka ut för en icke-acceptabel situation för att man är den man är, det ger hemska spår. Vissa skolor tycker att den utsatte själv har ett stort ansvar, att den själv ska ge skolan signaler att något är fel. Hallå, om jag blir retad innan hur blir det sedan när jag givit skolan signaler om att jag blir retad. Detta kommer från vuxna människor, man skulle kunna tro att de själva blivit mobbade i skolan och fått svåra men efter det.

Hur ska barnen bete sig i skolan, ibland ska de synas och ibland ska de vara osynliga.... Hur ska barnen lära sig rangordningen, fallgroparna och de oskrivna lagarna som kan ändras dag efter dag. Det är inte barnens fel att de känner sig utanför eller otrygga i skolan. Barn som inte blir sedda, som blir slagna, som blir hånade, som blir retade, som blir hackkycklingar på två minuter om ingen griper in.

Mobbing är en koncentrerad rädsla för att bli klassad som annorlunda, ensam och utanför och det ger barn en dålig självkänsla. Om då de vuxna på skolan som ska representera trygghet och ordning är lika rädda för konflikter vad händer då på skolgården? Vad är detta för en miljö att vistas i? Där det framkommer att mobbing finns, ska de vuxna ställas till svars, har de gjort ett bra arbete? Ska de vuxna gå fria är det inte konstigt att det finns mobbing, det är allas ansvar. De som mobbar, föräldrarna och lärarna och rektorn ska bära skuld i att barn blir mobbade. Det ska kosta att låta något barn fara illa tycker jag........vad tycker du?

Läste en artikel som gjorde mig irriterad sedan skrattade jag länge. Hur dum får en människa bli? Tydligen finns det inga gränser. Artikeln kommer här.......

Vem vill gifta sig med en tatuerad?
Föräldrar bör förbjuda att deras barn tatuerar sig.
Enligt utsago har en tatuerad låg intelligens.
Det innebär att det kan bli svårt att skaffa jobb.
Dessutom varnar man för tatuerarnas farliga färgämnen.
Att avlägsna en tatuering är kostsamt. Vem skulle vilja
gifta sig med en tatuerad person? Giftolog

Hallå, vem har låg intelligens, den tatuerade eller den som skrivit insändaren. SVAR insändaren. Det är inte hur personen ser ut, utan det som sitter på insidan som räknas. När du inte dömer människor för hur de ser ut utan använder din intelligens som du kan upptäcka den mänskliga verkligheten. Visst har utsidan en stor betydelse när det gäller tatueringar, klädsel och frisyrer, men för den sakens skull har personerna som sticker ut INTE mindre intelligens än du och jag...Lär av givet, upptäck mer än vad ögat ser.

Många hatar hösten när det blåser och blir mörkt. Jag är inte som alla andra, jag älskar fukten, blåsten och mörkret. När det bli höst luktar det så underbart från skog och mark. Med rätt kläder så får det gärna blåsa. Nu i kväll var det vindstilla och solen sänker sig i väster, och strålar i bland träden så det ser ut som det brinner. Alla dessa gula, röda, bruna och orangefärgade löv. Finns det något härligare? Det inger ett sådant lugn man känner i kroppen att man får kraft o harmoni, nu blev jag lite djup, men ni fattar......

Jag är den som har många bollar i luften, ibland tappar man en boll, men vad gör det. Bara att plocka upp den igen......
Jag har varit mycket pressad en tid, min kropp har signalerat om att det är tid att lugna ner sig. Sagt och gjort, jag har sorterat bort en massa saker som jag får finna mig i att det får vara just nu. Då kommer problemet, jag vill ha 100 % kontroll, jag vill vara förberedd. Hur ska man undvika att ha dåligt samvete när man sopar något under mattan, inte för alltid men för ett tag...... Jag vet att jag inte kan ha 100% kontroll, jag vet att ingen begär det av mig, jag begär det inte själ heller, men jag vill, jag vill, jag vill............ Vad är det för fel på en, finns det bot, känner ni igen er och kan ge mig råd?

Hallå,hallå nu får det snart vara nog...... Alla kommer väl ihåg Monas tobleroneaffär och vad är det jämfört med Håkan Juholts skumma affärer. Lägenhetsbidrag, semesterresan med sambon och nu sist hyrbilsavdrag, finns ett ord AVGÅ, detta skadar hela partiet. Vem kan ha förtroende för politiker i framtiden? Men lite skam i kroppen skulle han själv begära avgång, men nej då han har mer att ge säger han.............Vadå ge tycker det verkar mest som o ta och sko sig på vårt samhälle och utnyttja systemet till max. Att sedan inte våra förtroendevalda inom socialdemokraterna avsätter honom gör att till nästa val byter jag parti. Är det okey att fiffla så här undrar jag hur det ska sluta.......Jag är fly förbannad och vet inte hur jag ska få fram min ilska mot denna Håkan Juholt...............

Ni som läser min blogg har märkt att det varit mycket på senare tid, nu har det lugnat ner sig. Nu ska man komma ifatt o det är inte så enkelt. Många saker att göra på samma gång, typ städa samtidigt som man lagar middag. Så vad händer överkokt pasta och frågan kommer vad är detta. Mitt humör är inte som det ska efter senaste pärsen så svaret blir...... Tugga och svälj eller laga maten själv...... Hoppsan, ursäkta mig, jag tar om det från början. Jag skulle göra två saker samtidigt och det gick inte så bra. Pastan blev lite överkokt säger jag. Då hör jag vid bordet sa du "lite" då kokar jag över och räknar till 18 och säger med ett leende, ja lite och ler så att mungiporna håller på att fastna..........

Man skapar en självkänsla som gör att man kan njuta i livet. Ibland rasar den lite och då är det svårt att vara positiv. Jag brukar kunna plocka fram det positiva i det mesta men nu har jag haft en svacka där det inte har gått, det är inte lik mig. Jag ska erkänna att jag nog har varit nära att gå i väggen, men kände av signalerna och panikbromsade. Kommer man i en sådan här svacka där allt håller på att välta, både på arbetet och privat så är det inte lätt att vara positiv. Jag blev tvärtom, såg ingen ljusning, ingen lösning. Jag låg och försökte vila/slappna av då kom en tanke " Nu är jag inte snäll mot mig själv" och nästa tanke kom direkt " Jag klarar kanske inte allt runt omkring själv just nu" . Aha hjärnan är i alla fall igång tänkte jag och började sortera bort saker jag skulle kunna lämna till andra, hemma o på jobbet. När jag som brukar vara kuggen i hjulet och säga att allt löser sig, eller vi provar o ser om det funkar, blev negativ så dröjde det inte länge innan det smittade av sig. Först märkte jag det på arbetet, sedan märktes det på familjen, och att det var min nergång som kunde smitta av sig fick mig att tänka till lite extra.

Det är ju jag som coachar med att bygga upp människors självkänsla och självförtroende, hemma o på jobbet, och när jag inte gjorde det så märktes det så tydligt att något fattades. Alla snackar om positivt tänkande så man nästan mår illa, visst är det lättare när det är positivt runt om en, men man måste ju lära sig hur en svacka fungerar och hur man kommer därifrån. Det där om att tillvaron går i ljusa färger stämmer inte, att tillvaron är ljus. Den kan faktiskt bli både grå och svart. Det som är viktigt här är att lyssna på sig själv och rota i sitt bagage, hur gör jag nu för att vända detta. Lugna ner sig, sortera och ta vara på tiden att hämta kraft. Är man helt slut i huvudet och kroppen kan man bli sjuk, ibland blir det bara för mycket, man ska ha rätt att få rasa och sedan resa sig igen. Nu e jag uppe igen och njuter av varje sekund, men så lätt det är att famla i mörker..........Hoppas ni förstår vad jag menar....................

Jag som person vill sköta mitt jobb bra, jag vill lösa problem så att alla kan utföra sitt arbete. Ordning och reda med bra planering är mitt motto. Hemma är saken den samma, fast ibland kommer man efter. Möten har hopat sig o jag har inte lyssnat på mina signaler. Varningarna kom smygande, glömsk, små fel, gråtfärdig av trötthet...........Detta är ju inte MILO, visst kan jag ha svackor men inte så här. Nu fick jag andnöd och hjärtat slog dubbelslag och luften stannade i bröstkorgen och vid tre tillfällen har jag kräkts av stress.Det konstigas är att jag inte har fått migränanfall som brukar visa sig när det blir för mycket.

Som tur är tänkte jag till, och sa till mig själv, Jag räcker inte till för alla just nu, jag måste själv vara nummer ett ett tag så att jag kan andas. Efter tanken kom handlingen, deligera ut uppgifter och be familjen om hjälp. Dela upp jobbet i Fotbollsföreningen ännu mer. Nu är allt på mina axlar jämt fördelat och jag får luft, jag kan ta ett djupt andetag och det känns skönt. Jag var framme vid avgrunden och tittade ner, så nära ska jag inte gå fler gånger, ja lovar att stanna i god tid nästa gång.............

Fotbad är underskattat! Finns det något skönare när kroppen skriker av trötthet och fötterna känns som storlek 47. Ömma och svampiga och luktar inte glass o banan, då tappar man uppett  fotbad. Ett varmt väldoftande och ljuvligt fotbad gör underverk för hela kroppen och själen. Många skyller på tidsbrist, att de inte hinner, att det tar tid. En plastbalja och ner med fötterna i vattnet när du läser en bok, tittar på tv:n eller sitter och slö tittar på datorn. Hur svårt kan det vara? Det är underbart, ja lovar...................