Har ni sett lyxfällan på TV? Alltså finns det så dumma människor på vår jord? Jag skäms på deras bekostnad. De blir chockade när de går 21 tusen back i månaden, har de bott i en grotta i skogen? Har de skolkat från alla mattelektioner? Har de inte lärt sig något hemmifrån? Ibland tror jag programmet är påhittat.........

Tänk tanken att själv hamna i denna soppa, bli utpekad och omtalad av hela nationen. Om jag mot förmodan skulle komma i en ekonomisk kris skulle jag aldrig utsätta mig o min familj, släkt o vänner för detta förnedrande program.

Hörde en kommentar av en ung tjej som sa det är jag värd!  What, en resa till solen om man har skulder upp över öronen, alltså jag dööööööööööööör.

Jag unnar mig lyx ibland o då kommer min tanke, är jag värd detta. Ja det ta mig fan är jag. Jag har arbetat i hela mitt liv, ibland snålat o sparat för att vänta tills jag har råd. Att då se en fjolla på 20 år som aldrig har abretat o skuldsatt sig så hela hennes liv är förstört, säga det är jag värd. Jag mår fan illa. Inte för att jag är någon ekonom eller bättre människa, men om kravbreven dimper ner i postlådan måste väl polletten trilla ner, nej då gömmer jag dem i ett skåp så finns de inte. AMEN, eller hur..... Nu e jag så uppretad o vill gärna ha kommentarer av er så jag får en uppfattning om jag har rätt eller fel?

Om man är som jag, många bollar i luften och sen tappar orken totalt. Jag har varit störtförkyld i två veckor med snorig näsa o lite hosta, inget märkvärdigt med det, det är ju alla. Jag har inte haft feber bara trött, jag sover o sover och inte blir jag piggare för det. Just nu orkar jag jobba o göra det absolut viktigaste för att överleva.Vart har orken tagit vägen, det går ju uppenbarligen inte vila ifatt den. Kan det vara åldern som gör att det blir så här? Vila har inte hjälpt, undrar om det hjälper att gråta för det har jag lust att prova nu....Någon som har en kur som kan hjälpa en gnällig kärring?

Motion visst är det viktigt, o det finns tusen sätt att motionera på. Alla får hitta sitt sätt.Rätt motion är inte allt, det löser inte allt. Jag tror att motion o kost är viktigt o det vet vi ju om, eller hur? Sömnen är också viktig, sover jag inte bra är jag ju inte utvilad o dagen blir lite seg. Sen tror jag lite på att man måste älska sig själv lite, låter löjligt. men så här, kanske inte älska men tycka om sig själ o vara nöjd o kanske lite tacksam för det man har. Att tänka snälla o positiva tankar om sig själv o givetvis om andra. Sluta fundera o grubbla. Jag funderar, tar ett beslut o står för det. Sen kan ju beslutet vara helt fel, okey då blev det så av det valet jag gjorde...Lärde jag mig något, förhoppningsvos ja. Jag fortsätter inte grubbla på om hur det skulle kunna varit i stället, nej jag valde o det blev som det blev.

Små ting påverkar små hjärnor..............Så rätt.

Ja detta ordspråk säger mycket om man tänker efter. Tänk er då stora ting hur det påverkar? O tänker att detta blir vardagliga förteelser. Vad för vi över på våra barn o vet vi föräldrar alltid bäst?

Det här ämnet är stort och brett...Vi kan väl börja med att säga att det är mina tankar och ingen forskning som jag skriver om.

 

Vill börja med att jag tror det är viktigt att barn i tidig ålder får se oss vuxna visa ALLA våra känslor. Då e det viktigt att förklara så att barnet förstår att det är okey att bli ledsen eller arg. Verkligen prata.

 

Sen tror jag att vi måste styra in barn på vad som är rätt o fel i tidig ålder. Hålla på regler o inte ändra för att det blir jobbigt, det tjänar man på i längden. Ett Nej är ett nej. Förstår man inte varför man fått nej eller inte kan acceptera det, åter igen prata o berätta varför, tydligt.

 

Jag tror inte små barn ska få för mycket att välja på. Ett par alternativ som är rimliga. De ska i största mån få vara delaktiga i vissa beslut. Vill du ha typ röd eller blå tröja idag. Vill du ha sandaler eller de röda skorna, inte ta beslut själva i alla lägen. Det måste bli för mycket tänkande i deras hjärna när de själva ska välja mellan en massa saker..Tänk efter ni som har småbarn hur många gånger på ett dygn som ni låter dem tänka efter o sedan välja.Tror inte det blir självständigare människor för att de får duscha själva när de vill, välja kläder, välja mat, sova om de vill. Vissa av dessa beslut skulle underlätta om det fanns rutiner på o man inte behövde välja.

 

Hur vi pratar över huvudet på de små, de hör o ser mer än vi tror. De ser kroppsspråk som vi inte tänker på, de hör tonläge vi inte tänker på alla gånger. Klart att man måste höja rösten ibland, ibland sätta sig ner o fånga deras blick så de är kontaktbara. Men det som är farlig är när vi talar vuxenrelaterade saker o tror att barnen inte hör för att de leker...Jo de hör o deras hjärnor klarar inte av viss information, som de kanske inte förstår eller inte inser sanningen i. Detta tror jag kan ge upphov till otrygga barn som inte kommer till ro inför kvällen. Kan detta stämma tror ni?

De var fyra viktiga saker att tänka på,,,,kommer kanske mer en annan dag..

Läste om Åke Pålshammar som skrivit mycket om tonåringar.

I tonåren ska ungdomarna bryta sig loss o stå på egna ben, men först måste de sortera o städa i hjärnan.

Sådant som används blir kvar resten sopas bort. Hjärnan blir nu effektivare. Nu uppstår en obalans som är mycket påtaglig. De delar ihjärnan som handlar om kännslor blir städade först, sen kommer kontroll o sist planering. Känns det igen?

Deras hjärnor är inte lätta att förstå sig på, inte för oss o inte för dem.

En tanke............. Man ska vara inkopplad, uppkopplad, påkopplad o ändå kunna koppla av. De går fan inte.

Varför håller inte alla relationer? Är vi för olika eller för lika, eller det är bara myter vilka som passar för varandra?

I början är ju olikheterna spännande o lite utmanande att försöka utforska, närman utforskat färdigt är det bara irreterande om man e för lika eller för olika. Här gäller det att vara flexibel annars håller det inte, nu får man anpassa sig o sortera vad som är viktigast att fokusera på...............

Viktigt att man inte tar varandra för givet o växer isär. Våga visa uppskattning o var rädda om varandra. Viktigt att man ser sin partner.Här gäller det att invenstera o satsa om man vill hålla ihop. Känslorna dör aldrig, det är vi som tänker i negativa termer, måste tänka positivt o kämpa. Vilka förväntingar har vi på kärleken, hur ska jag vara o göra för att det ska inträffa. Jag kan bara förändra mig själv. Hur ska den perfekta kärleken se ut, vem bestämmer det, vem sätter gränsen här? Är det inte olika för oss alla, jo o därför är kärleken så svår.

det gäller att tillsammans hitta nya målbilder och nya projekt. Det gäller att finna trygghet, stabilitet, empati, förväntingar, förståelse, närhet, omhet, gemenskap, ja listan kan bli hur lång som helst. Oh tro nu inte att jag o min man uppfyller alla dessa fina ord. Nej några, o några glöms bort. Då gäller det att hitta dem igen. Kram

Ja då är julen över, den bara försvann. Alla förberedelser, all förväntan, var över på ett par timmar. Varför gör man det så stort? Julklappar hör ju till julen, sen kan det diskuteras, vem som ska ha julklappar. Alla, bara barnen, bara de närmaste, kusiner o kompisar. Man måste dra gränsen någonstans, jag har låtit mina gäster vara med o bestämma. De här få underbara timmarna de är ljuvliga. God mat, förväntan på tomten, öppna paket, mer mat o massa godis o frukt. Magen repar sig inte på flera dagar.

 

Lillejulfrukost med båda mina barn o deras familjer kom o åt frukost o sen öppnade vi julklappar. Anton o hans familj firar jul med Jannices sida detta året, vi kör vartannat år. Efter lunch körde jag o mannen o Jenny Elly till svärmor som bor på ett äldreboende o fikade lite. Senare på kvällen var jag o tomtade hos en familj, det gick bra, men vad julklappar det var att dela ut...............julafton då förberedde jag o mannen lite mat o sen kom min mamma o hennes man, senare Jenny o hennes familj o strax därefter kom svärfar. Vi åt o drack så vi nästan sprack, likadnt varje år. Tomten kom o paket öppnades igen. Mer ost o kex, kaffe o kaka, gröt o saftsås, ja ni vet själva vad som ska ner i stackars magen. Att se förväntan i barnbarnens ögon är så härligt.............

Visst e det lite mer folk i affärerna just nu till jul, men mitt inlägg gäller mataffären. Det finns ju kundvagnar o kundkorgar att låna när vi ska handla, superbra. När jag var i affären senast var det en mamma som lyfte ner sin flicka i kundvagnen, ja flickan var för stor för sistsen där barn ska sitta. Jag uppskattar att flickan var åtta nio år, o kan ni då se framför er när mamman skulle lyfta ner denna klump till flicka. Vagnen höll på att välta flera gånger., när de slutligen lyckades pressa ner hela kroppen med armar o ben i denna varovagn så bestämde flickan om de skulle svänga höger eller köra rakt fram. Det kokte i mig, men så tänkte jag att flickan kan ha något dolt fel eller ett funktionsfel som inte syns. Jag slutade kolla på dem o började handla mitt eget, men den här kundvagnen förföljde mig vart jag än gick. Det var jobbigt att se och höra på mamman o flickan. Jag betalade o vilka mötte jag i dörren ut, jo kära mamman o flickan. Mamman använde ett nerdvärderande språk till flickan o flickan gav igen med ett fult språk som inte lämpar sig att skriva här. Borta vid kundvagnarna säger mamman in i bilen med dig din lilla horunge....What, hörde jag rätt...........Vänder mig om o säger till mamman.....trevligt språk du använder o du jag tror inte äpplet faller långt från trädet...sa jag o gick. Jag var rosenrasande o tänkte att varför kan jag inte hålla munnen.....varför var jag lika låg som mamman??? fast jag inte tog de fula orden i munnen så kanske jag sårade mamman? eller?

Ja när ska vi kasta maten? Läste precis en undersökning här på nätet o 60% av vår befolkning vet inte skillnaden på bäst före datum eller sista förbrukningsdag..WHAT

Bäst före datum är bara en rekommendation från tillverkaren, oftast håller livsmedlet mycket längre. Det går att lukta eller smaka om maten är okey eller dax för soptunnan.

Sista förbrukningsdagen betyder att livsmedlet kan vara otjänligt när datumet har passerat.

Vi i Sverige kastar mest av frukt o grönt, här kan väl ögat avgöra om det går att använda eller det är matafallshinken som gäller.

Se på denna siffran o tänk efter  771000 ton mat kastar våra hushåll o restauranger  142000 ton årligen. Är detta rimligt? Jag blir inte förvånad. Jag själv får också kasta mat ibland, men jag försöket tänka lite längre. Lukta o smaka är ett bra exempel, o inte nog med att vi kastar i onödan, tänk på matkontot. Går att spara åtskilliga hundralappar på att ta vara på maten. Hålla frys o kylkedjan, inte låta maten stå framme mer än den behöver. Sen ser jag att vi har en trend i vårt land på slit o släng o köp nytt. Men mycket av maten varar mycket längre än bäst före datum. Jag har handlat flera gånger på matsmart.se, billiga livsmedel som håller på att passera bäst före datum. Jag vet också att många resonerar precis tvärt om, är det datummärkt så är det, då ska det i soporna. Men snälla ni tänk efter, behövs det verkligen kastas?

Hur gör ni? snälla kommentera så vi kan ha en diskussion....

Ibland hittar jag lite att fundera över....här kommer några ordspråk som man kan fundera på.

 

Ja satan i gatan vad tiden springer iväg, var blir den av? Jag är nu Mormor till två underbara tjejer som jag har förmånen att bo nära, jag kan träffa dem ofta o det är jag så tacksam för. Jag är också farmor o det är samma sak här, de bor i samma by så bara köra inom när man vill mysa, busa eller pussas. Jag vill vara delaktig i mina barnbarn, jag vill bygga en relation som varar livet ut. De ska veta att jag finns i alla lägen. Elly som är fyra år vet att jag finns o vart jag är, är jag inte hemma så är jag på jobbet. Längtar hon efter mormor söker hon mig där jag är, gullfia. Den relationen går inte av för hackor, kärlek på hög nivå. Lilla Ebba har jag kanppt hunnit bygga någon relation med, men det kommer hon är ju bara 7 veckor. William är nu drygt 2,5 år o det är farfars gosse, jag duger bara ibland. livet är underbart.

 

Juletid o julestress? Nej i år skiter jag i det mesta, känner mig sliten o trött, gör vad jag känner för o resten får vara. Det blir jul ändå. Oh det här med jul,,,, så mycket förberedelser o förväntningar o sen är det över på ett par timmar. Det finns ljusglimtar också, pynt o ljus o mycket mys. hur har ni det nu när det bara är två veckor till jul????

Visst vill man att allt ska vara perfekt o ett tag jagade man livet ur sig för att hinna runt i ekorrehjulet. Sen förstod man att ingen annan normal männska kan ha det perfekt på alla plan. Jag kom på att jag var väldigt duktig på vissa områden o väldigt oduglig på vissa områden. Där man är duktig går det ju att få det nästan perfekt men där man är oduglig, där får man lära sig att man kan inte allt här i livet. Det gäller att sortera bort alla måsten o de e inte så lätt, det tar år innan man kan sortera bort vissa saker. de som är perfektionister har miljoner måsten o där allt måste klaffa annars rasar hela världen. jag har lärt mig att lite slarv har ingen dött av, o ingen dör av lite måsten. men som sagt det är viktigt att lära sig vad som är ett måste. Ett måste för dig behöver inte vara ett måste för mig, där med inte sagt att man kan slarva hur som helst. Det finns en gräns, det finns ett tak o jag lever därimellan. Jag har levt en period där allt skulle vara så poerfekt som det bara går, jag skulle fixa allt o lite till. Men en dag lyssnade jag på min kropp o tänkte, nej nu får det fan vara nog, i morgon ska jag prova på att slarva o på den vägen är det..............

Att smycka sin kropp med piersing är upp till varoch en, men jag är lite gamalmodig i detta fall. Jag tycker det är fult när de sitter i ansiktet o sen kvittar det vem som bär det. Han, hon eller hen, känd eller okänd jag tycker fortfarande det är fult. Jag dömmer ingen men i vissa yrken kan jag förstå att det är svårt att få jobb med hela ansiket fullt av skrot. Om jag hade haft ett eget företag o jag inte gillar piersingar i ansiktet, tror ni jag hade anställt den med skrot iansiktet. Svar nej. Jag har kanske åldern mot mig, inte vet jag, men jag kan bara inte acceptera skrot i ansiktet.

Vad tycker ni?

Lyssnar på samhället där det måste vara rättvisst för att barnen inte ska känna sig orättvisst behandlade. Visst ska man inte vara orättvis o försöka vara så rättvis som det går. Ingen gör väl orättvisor med vilje, jo det finns elaka folk som gör det. Jag har två barn o två barnbarn o jag försöker vara rättvis om det är dyrare saker som den ene får så får den andre också. Sen kommer man till allt det här småa, då tänker jag att den som inte är där har ju inte ont av den andre får detta lilla, för nästa gång e det ombytta roller.

 

Allt det stora vill jag att det i störta möjliga mån blir rättvisst, har tex en summa för födelsedag o julafton, då håller jag summan, behöver de inget så får de pengar o kan handla senare.Det finns de som köper en dyr present till ena barnbarnet o en billig till det andra, oh de e inte rättvisst. Man får se i sin pengabörs vad man har råd med, och hur mycket där är o hur många det ska räcka till, annars får alla vara utan. Så resonerar jag hur tänker ni?