Hur ska man ta upp ett känsligt ämne utan att det blir fel? Det är viktigt att den man pratar med inte känner sig hotad och  man måste tänka sig för hur man uttrycker sig. Det är inte alltid så lätt. Oftast är det smidigast att vara rak o ärlig. Våga ha ögonkontakt och tänk på att inte visa för mycket av kroppsspråket. Då är det mycket lättare att berömma o visa att en person blir sedd. Varför är det så svårt att lära sig ta kritik? Om kritiken är befogad är det bara att svälja och lära sig att inte upprepa så det blir mer att kritisera på. Oftast gör vi som får kritik fel, vi försvarar oss. Varför gör vi det, är det inte mänskligt att fela? Då är det ibland lika svårt att ta beröm. I min arbetsgrupp blir det oftast jag som får ta mycket ris och mycket ros. Felen är lätt att ta till sig för det kan man rätta till men berömmet har jag svårt att ta. Då delar jag oftast med mig till arbetslaget och säger att vi är ett team. Då går det att ta det, annars har jag svårt för att ta emot beröm...Hur tar ni ris och ros?

I kvällsposten idag...........Ungt föräldrapar misstänks ha misshandlat sitt nyfödda barn. Den lilla flickan har en hjärnblödning efter att utsatts för våld och hon kan få framtida men av skadorna. Bevisen mot föräldrarna är starka säger åklagaren. Föräldrarna nekar och tror på en medfödd defekt. Sjukhusets utredning visar Shaken Baby Syndrome (skakande barn). Barnet har nu omhändertagits av myndigheter och vi får se vad rättegången visar, skyldig eller icke skyldig.
Hur kan föräldrar göra så här mot ett litet nyfött barn som ska få närhet och kärlek? Vad ska de här föräldrarna få för straff? För mig finns endast ett straff och det är utplånas från jorden sakta men säkert.Vad tycker ni?

Bättre med en ny vän med ett gammalt ansikte, än en gammal vän med nytt ansikte. Bättre ordspråk får man leta efter. Varför kan vi inte vara nöjda med oss själva och våra kroppar? Jag är överviktig o har tuggat till det själv, om jag inte trivs så får jag banta o motionera. Jag har påsar under ögonen, hängiga bröst, stor näsa, högt hårfäste, små läppar och sjuhundra dubbelhakor om jag skulle göra om allt detta hade jag blivit nöjdare och lyckligare då? Tror inte det, skönhet kommer inifrån och man måste känna sig själv rätt bra. Om jag skulle göra alla dessa ingrepp skulle ingen hälsa på mig när jag är i affären, ingen skulle känna igen mig. Jag är jag och jag duger, varför kan inte alla känna så. Jag förstår att det finns människor med missbildningar och stora defekta skador som måste rättas till av kniven, men alla andra har de en så skev självbild av sig själva så att de inte tror att de duger som de är? Vart fan är vårt samhälle då på väg. Alla kan väl inte se ut som fotomodeller, och vad är det som säger att man blir lyckligare av att vara vacker? Jag kan inte säga till mig själv att jag är vacker för det är jag inte men jag säger att jag har så många andra saker att vara tacksam för som inte har med utseendet att göra....... Ska vi dömas för hur vi ser ut, eller ska människan få en chans att vissa sin insida innan bedömningen kommer????? Jag tror på att jag är jag och du är du o vill inte veta hur vi skulle kunna bli.......

Jag får gåshud när jag hör att någon hamnat i klistret på grund av skulder. Det verkar som vem som helst kan hanma i en ekonomisk kris. Är det alla kreditkort som gör att vissa hamnar här? Om man kollar på Lyxfällan på TV så blir man ju rädd, hur i H E L V E T E kan man som vuxen sätta sig och sin familj i en sådan situation. Man kan väl inte handla om man inte har pengar. Man får spara till det man vill köpa, det lär man sig som liten, eller? Idag är det så lätt att få kredit på olika sätt, ett enkelt sms från mobilen och pengarna kommer snabbt på kontot, vad liknar det.........Är det alla kort som gör att vi inte har blick för hur mycket pengar som rullar. Ett uttag där och ett där och till slut har man noll koll.

Samhället vill ju att vi ska leva utan kontanter, men i vissa fall är det kanske bättre och se hur mycket pengar jag har kvar. De som hamnar i skuldfällan tar ju lån på lån för att hanka sig fram några månader, men alla vet väl att ingenting är gratis. Många blir chockade av att det är så höga amorteringar och avbetalningskostnadet, plus räntan... Hade det inte varit lätttare att spara lite då? Jo visst e det lätt att vara efterklok, kanske vi skulle införa ekonomi i grundskolan eller i gymnasiet så de unga lär sig lite om ekonomi? Tänk efter innan ni sätter er i skuld, är det nödvändigt?

Sitter o slöläser Hemmets Journal och håller på att sätta kaffet i halsen. En artikel angående vårt sätt att äta och dricka. I genomsnitt dricker en fyraåring en och en halv liter läsk i veckan,va? De som dricker mest häller i sig en halv liter om dagen. Vilka föräldrar dricker läsk varje dag. När mina barn var 4 år blev det läsk på kalas och vid de få tillfällen man åt ute, vad har hänt? Trots att alla vet att socker inte är bra kommer en fjärdedel av småbarnens kalorier från godis, glass, läsk och snacks. Det är en större hälsofara än tillsatser och bekämpningsmedel som föräldrar brukar oroa sig för.....

Det är ju när barnen är små som vi föräldrar kan lägga grunden för bra matvanor. Alla råd från livsmedelsverket gäller för barn och vuxna och det är samma råd som förr. Att äta varierat av alla livsmedel som, frukt, grönsaker, fisk och mer fleromättat fett. Hur kan man då tillåta sin fyraåring att dricka så här mycket läsk som kan utlösa fetma om några år? Min fråga är ju då "Hur äter och dricker barnens föräldrar" eller "Vad dricker och äter barnens föräldrar". Det är inte utan att man blir lite rädd, hur kan det bli så här? Läsk kostar och vatten är gratis, vart är vi på väg? Någon som vågar komentera detta ämne???????????????????

En knuten näve kan varken ta eller ge...........Så sant, så sant. Hur sårad, arg eller besviken man är så får man inte knyta sin hand för då kan man inte få eller ge. Ta ett steg tillbaka gör en lista på positivt och negativt, ta det positiva och bearbeta det negativa. Det som går att omvandla från negativt till positivt det jobbar man på. Det som inte går att förändra tar man i sin hand och kastar bort för alltid. Bakåt är oftast det som stjäl mest energi och kraft, det har varit och går oftast inte att göra så mycket åt. Ta vara på det som är värt något och lägg allt på det. Sträck ut handen då och då för att få hjälp och stäng den när det blir för mycket, sortera vad som är viktigt och kasta det andra.

Tänk på vem eller vilka som ska få ta den utsträckata handen. Den stängda handen gör så att hela ens kropp mår skit. Alltså blir livet lättare med en utsträckt hand....Sträck ut den och prova......

En insändare i kvällsposten idag har retat upp mig till förbannelse.....Det är ett jävla snack hela tiden om att det inte är eller finns kamphundar utan det är ägaren som gör hunden aggressiv. Så kan det vara, men det finns vissa hundraser som är mer aggressiva i sitt lynne än andra raser. Likaså finns det vissa raser bland tex, hästar som har ett ojämnt lunne. Dessa djur/hundar måste fostras på ett visst sätt för att bli sociala. Mycket ligger på ägaren, nu vill jag vända detta till ungdomar och föräldrar. Är det då inte föräldrarna som är skyldiga när ungdomarna ställer till det? Jo de har lika mycket del och ansvar som en hundägare. Vissa hundar kan man inte lita på till 100% likaså finns det barn som det inte går att lita på. Varför är det tabu att prata om mindre bra föräldrar? Det finns de som gör allt och ändå misslyckas deras barn, men de slipper aldrig sitt ansvar som föräldrar och samvetet kan inte vara rent. En hundägare ska ha pli och fostra sin hund annars kommer det stora rubriker i media, om vi vänder på det och skriver i media om alla föräldrar som inte tagit sitt ansvar mot sina ungdomar.

Vad är skillnaden? Är jag inte en dålig hundägare om jag inte klarar av min hund? Är jag inte en dålig förälder som inte klarar av mitt/mina barn. Varför ringer vi polisen om en hund är aggressiv men vänder bort huvudet om en ungdom är det, har vi inte lika skyldighet? Är en hund mer värld än våra ungdomar? Vi avlivar en hund som har ett oacceptabelt uppträdande, ska vi göra likadant med våra ungdomar som inte följer lagar och regler, eller var går gränsen? Vill ha en öppen dialog här…..

Början till kunskap är att inse sin okunnighet. Alla är bra på olika saker,alla kan inte vara bara på allt. Kunskap kan ingen stjäla från en, har man förvaltat kunskapen så är den ens egen. Vad sedan kunskapen består av väljer vi själva. Alla kan skaffa sig kunskap genom att lära, lyssna och läsa. Låter enkelt. Det är här många börjar tveka, att inte tro på sig själv att man kan lära sig något nytt. Man måste tro på sig själv annars blir livet tråkigt, och det är aldrig försent att skaffa kunskap. Om man inte vågar skaffa sig kunskapen så kommer det en dag då man säkert ångrar sig. Kommer känslan så ta vara på den, utveckla den och tro på dig själv. Hur långt man kan gå med kunskap bestämmer man själv, vissa bestämmer att gå så långt de kan och vissa behöver bara lite kunskap och klarar sig bra ändå. Ingen kan få för mycket kunskap, men tyvärr finns det många som skulle behöva lite mer av varan KUNSKAP. Jag är i en fas där jag vill något men kan inte få ord på det, vill ha en ny kunskap eller utmaning, ska jag låta tanken eller känslan gro eller dö ut. Vi får se...................

Livet vill väl ingen illa, men nog kan det göra ont. Om han där uppe som i himlen bor fattar hur mycket elände det finns på jorden skulle han nog tänka om. Inte hjälper det att be om hjälp heller, han kanske inte finns, eller har han gett upp mänskligheten. I vilket fall som helst är det för mycket grymhet, råhet, grymma sjukdomar och trasiga människor som inte orkar med sig själva. Livet ska vara lätt, härligt, underbart och ljuvligt att leva, visst ska vi kämpa och anstränga oss för att få lyckan. Just nu ser jag kärleken rinna mellan fingrarna på nära håll och det gör ont på många sätt. Kärleken ska ju var fin inte smutsig och elak, eller? Den ska vara enkel och underbar utan en massa tråkigheter. Att älska kostar på, men finns känslorna där kan man lösa det mesta. Men vissa orkar inte hur mycket som helst och man måste vara två, känna i alla lägen att man är två, inte bara i kärleken. Man ska vara två i vått och torrt, i glädje och sorg, ja i det mesta. Nu ska ja dra in han där uppe igen ,angående de tio budorden. Om man försöker leva efter dem och ändå är olycklig är det då inte tid att revidera dessa bud? Ja får nog inget svar på de heller............

Att stanna upp ett ögonblick emellanåt kan vara den enda möjligheten att orka gå vidare......När allt rasar, när inget blir som man tänkt, när man inte hittar vägen ut då är det läge att stanna upp, se saker från olika vinklar o sedan gå vidare. Oftast tar vi inte itu med problemen genast utan de får växa och gro och bli större än de behöver bli. Det tar mycker energi och till slut blir man helt slut i kroppen, all energi går åt att bara få dagen att gå. I denna fälla har jag varit i,en gång och känner igen signalerna. Nu bromsar jag och slår bakut bara tanken, att hamna där igen. Aldrig tillbaka till detta stadium igen, det tog hårt på kroppen och huvudet var som en ballong när det var kväll, hittade ingen lösning, sov knappast och allmänt deppig. Humöret var uruselt och energin gick åt på noll time. Man kom in i en negativ spiral och den smittade av sig som pesten. Detta fenomen utspelade sig på ett arbete, och dagen var lång och man längtade hem. När man ser tillbaka i dag så fick vi inte många knop gjorda för vi var alla i arbetslaget inne i denna fruktansvärda negativa spiral. Vi arbetade oss sakta men säkert oss ut och har lärt oss massor och vill aldrig komma i denna situationen igen. Vi orkade gå vidare och det gör man men det kan ta tid att hitta lösningen på det onda som äter ens energi. Lyssna på din kropp och se signalerna i tid, ditt liv är för dyrbart för att hamna i detta.

Alla djur utom människan, vet mycket väl att livets huvudsakliga mening är att njuta av livet. Visst njuter jag också korta stunder.........Nu när våren börjar komma finns det korta raster då man tar en cigg och en kopp kaffe och njuter. Men va fan det e ju så mycket som ska göras nu. Rabatterna ska fixas, det ska sås i kruker, städa altanen, fram med solstolarna, växthuset ska snyggas upp, altanen ska målas, planter ska planteras o gräsmattan ska krattas. Fattar ni nu hur människan njuter, ska byta roll nästa gång o tro att jag e ett djur. Livet går ju inte i repris, varför måste det finnas 1000 måsten, varför kan man inte bara låta skiten gro igen och njuta av vädret? Nej för då kan man inte njuta för att det inte är i ordning, visst är det fel på oss?

Jag sade inte att det skulle vara lätt, ja sa att det skulle vara värt det. Ibland måste man kämpa så in i NORDEN för att få det man vill. Man har en vision/dröm eller en plan och det är inte alltid raka vägen DIT. Men om man vill så kan man lösa de flesta kurvorna på vägen. Då måste man bestämma sig om det är värt att satsa på, ja eller nej. Konsekvenserna om jag väljer ja eller nej, kan jag leva lyckligt ändå utan det resultatet jag ville ha. När det gäller familjen, arbetet, skolan eller kärleken så är det flera små eller stora krig som man ska ta sig igenom, eller så ger man upp. Men om man satsar och ger allt, precis allt, och det sedan går i hamn, så är man den lyckligaste i världen, man växer. Klarar man familjens problem så blir familjen starkare, klarar man arbetet så blir man självsäkrare och vågar ta för sig, klarar jag skolan med bra resultat får jag självförtroende och jag vet att jag kan förvalta kunskapen, klarar jag hindren i kärleksrelationen då växer man tillsammans och problemen blir lättare när man känner att man är två. Ja så är livet och det gäller att bestämma sig och sedan göra så gott man kan, sina val får man stå upp för och konsekvenserna får man ta ansvar för, vilket man väljer eller gör så blir man en erfarenhet rikare. Den rikedomen kan ingen ta ifrån en. Lyssna mer på hjärtat än på hjärnan, livet är inte alltid enkelt, det är okey med ett litet krig eller ett bakslag då och då, bara till att resa sig och gå vidare. Precis som om man är ute och cyklar och trillar av cykeln, man reser sig, ser om såren och kliver upp och cyklar vidare.

Det äkta miraklet är inte att gå på vatten eller i luften, utan att vandra på jorden. Var fick jag denna tanke ifrån? Mirakel finns överallt, men ser vi dem? Behöver ett mirakel vara något stort, kan det vara litet och ändå betyda något stort?
Oj,oj vad det snurrar i huvudet just nu, det blev lite mycket att fundera på.

Oftast säger vi ju att mirakle är sådana saker som är svåra att ta till sig, eller att ett nyfött barn är ett mirakel, men vad strå ordet mirakel för, vänta jag ska googla...........
Mirakel betyder ett under, är inte då hela livet ett mirakel? Nu måste ni hjälpa mig att hitta rätt. Vad betyder mirakel för er?

Ett nytt ordspråk som jag ska försöka leva efter  " Man ska akta sig för att ha så många järn i elden att den slocknar".
Många järn i elden är jag i ett nötskal, allt ska hända på en gång och helst vara klart på noll time.... Allt ska gå i rasande fart så jag kan börja med nästa projekt, ibland blir jag så trött på mig själv. Då tänker jag "ta vara på tiden idag för du vet inte hur mycket tid du får i morgon". Då vaknar det dåliga samvetet och jag tänker att jag måste göra detta o detta först sedan kan ja ta vara på tiden, men då är det nästan tid för sängen. Att man aldrig lär sig. Men nu ska jag försöka suga till mig av detta fina ordspråk, det skulle ju vara synd om brasan slocknade eller vad tycker ni?

Det är ett fåtal som har modet att våga hela vägen fast det börjar storma. Modet att våga stå för det man sagt eller gjort, att vissa yngre kan ha svårt för detta kan jag se mellan fingrarna. De lär sig så småningom....Men vuxna män och kvinnor som inte vågar stå för vad man sagt eller gjort de försvinner fortare än fan själv ur min kategori av vänner/grannar/släkt/kollegor osv. Tyvärr raderar jag ut dem helt, en del får man inte väck för de hänger ihop med någon som man inte vill radera. Men jag väljer mitt umgänge själv idag och de som inte har modet ska nog ha lite lägre profil än de som har mod......Visst kan människor med mod trampa i klaveret, har jag gjort tusen gånger, men jag har alltid varit ärlig och stått för de jag gjort och sagt, inte ändrat historien för att det ska gynna mig själv......Då har jag hellre bett om ursäkt och försökt rätta till det som blivit fel. Man är inte mer än människa och ingen är felfri, men den som har modet att stå rak fast det blåser orkan är mer människa än den som inte vågar stå för saker och ting..Lägre varelser kallar jag dem och jag har ett par i min närhet, tyvärr. Men jag har mod att inte söka kontakt med dem, vill de något svarar jag och gör som en vuxen, uppträder normalt, väntar in dagen då de ska våga fråga om de är en av människorna jag undviker, då kommer svaret som de inte vill höra......De som  känner mig och är träffade vågar aldrig fråga för de hade fått ett ärligt svar och den kategorin vill inte utsätta sig för svaret eller har modet att få veta svaret......Har ni som läser modet kvar när det stormar????

Att prenumerera på matkassar har blivit en stor trend, läste någonstans att det ökat med 40% sedan förra året. At använda sig av matkassen gör att man får mer tid och slipper bära hem tunga kassar om det levereras till dörren. I kassen finns recept och råvaror till hela veckans middagar, det låter enkelt och är säkert jätte bra. Inte för mig, jag vill inte bli tvingad att följa en matsedel som jag inte själv gjort. Jag vill gärna fuska ibland och ibland ska det gå undan. Jag tycker det känns som om man blir bunden med matkassen och tröttnar man inte rätt fort? Ni som har matkasse kan väl kommentera och berätta vad som är bra och mindre bra........

 Dåliga människor hamnar inte i HELVETET "de är redan där", det är därför de beter sig så dåligt................... Ja så kan det faktiskt vara. Vissa människor lever redan i helvetet och kan uppföra sig precis som de vill, trampa på andra, ljuga och slå sig fram. Jag ser en hel årskull i skolan idag som är helt förlorad. Ett par heter Hel Vete och bor på helvetesgatan i Helvetet, det är jag säker på. Denna kull är respektlösa och har ingen empati eller förståelse om det inte gynnar dem själva. Då kommer min fråga vem har fostrat denna generation till detta beteende? Dagis, skolan, samhället eller det är deras föräldrar? Kanske en blandning av allt har gjort att de fostrats till detta vidriga sätt. Jag ser och hör en hel del under dagen och deras språk och sätt mot varandra gör mig rädd. Nu e det ju som alla vet en liten klick, de flesta är hyfsade elever och sköter sig bra. Men klicken är jag rädd för, skolans personal gör vad de kan, föräldrarna gör säkert vad de kan, men räcker det när man ser att det går käpp rätt åt fel håll. Varför blir det inte konsekvenser när de bryter mot regler och uppför sig illa...........Riktigt rädd för dessa klickar som finns i alla årskullar, var e resurserna, och hur ser resurserna ut, hemma och i skolan, jag vill veta?