Har ni sett lyxfällan på TV? Alltså finns det så dumma människor på vår jord? Jag skäms på deras bekostnad. De blir chockade när de går 21 tusen back i månaden, har de bott i en grotta i skogen? Har de skolkat från alla mattelektioner? Har de inte lärt sig något hemmifrån? Ibland tror jag programmet är påhittat.........

Tänk tanken att själv hamna i denna soppa, bli utpekad och omtalad av hela nationen. Om jag mot förmodan skulle komma i en ekonomisk kris skulle jag aldrig utsätta mig o min familj, släkt o vänner för detta förnedrande program.

Hörde en kommentar av en ung tjej som sa det är jag värd!  What, en resa till solen om man har skulder upp över öronen, alltså jag dööööööööööööör.

Jag unnar mig lyx ibland o då kommer min tanke, är jag värd detta. Ja det ta mig fan är jag. Jag har arbetat i hela mitt liv, ibland snålat o sparat för att vänta tills jag har råd. Att då se en fjolla på 20 år som aldrig har abretat o skuldsatt sig så hela hennes liv är förstört, säga det är jag värd. Jag mår fan illa. Inte för att jag är någon ekonom eller bättre människa, men om kravbreven dimper ner i postlådan måste väl polletten trilla ner, nej då gömmer jag dem i ett skåp så finns de inte. AMEN, eller hur..... Nu e jag så uppretad o vill gärna ha kommentarer av er så jag får en uppfattning om jag har rätt eller fel?

Om man är som jag, många bollar i luften och sen tappar orken totalt. Jag har varit störtförkyld i två veckor med snorig näsa o lite hosta, inget märkvärdigt med det, det är ju alla. Jag har inte haft feber bara trött, jag sover o sover och inte blir jag piggare för det. Just nu orkar jag jobba o göra det absolut viktigaste för att överleva.Vart har orken tagit vägen, det går ju uppenbarligen inte vila ifatt den. Kan det vara åldern som gör att det blir så här? Vila har inte hjälpt, undrar om det hjälper att gråta för det har jag lust att prova nu....Någon som har en kur som kan hjälpa en gnällig kärring?

Motion visst är det viktigt, o det finns tusen sätt att motionera på. Alla får hitta sitt sätt.Rätt motion är inte allt, det löser inte allt. Jag tror att motion o kost är viktigt o det vet vi ju om, eller hur? Sömnen är också viktig, sover jag inte bra är jag ju inte utvilad o dagen blir lite seg. Sen tror jag lite på att man måste älska sig själv lite, låter löjligt. men så här, kanske inte älska men tycka om sig själ o vara nöjd o kanske lite tacksam för det man har. Att tänka snälla o positiva tankar om sig själv o givetvis om andra. Sluta fundera o grubbla. Jag funderar, tar ett beslut o står för det. Sen kan ju beslutet vara helt fel, okey då blev det så av det valet jag gjorde...Lärde jag mig något, förhoppningsvos ja. Jag fortsätter inte grubbla på om hur det skulle kunna varit i stället, nej jag valde o det blev som det blev.

Små ting påverkar små hjärnor..............Så rätt.

Ja detta ordspråk säger mycket om man tänker efter. Tänk er då stora ting hur det påverkar? O tänker att detta blir vardagliga förteelser. Vad för vi över på våra barn o vet vi föräldrar alltid bäst?

Det här ämnet är stort och brett...Vi kan väl börja med att säga att det är mina tankar och ingen forskning som jag skriver om.

 

Vill börja med att jag tror det är viktigt att barn i tidig ålder får se oss vuxna visa ALLA våra känslor. Då e det viktigt att förklara så att barnet förstår att det är okey att bli ledsen eller arg. Verkligen prata.

 

Sen tror jag att vi måste styra in barn på vad som är rätt o fel i tidig ålder. Hålla på regler o inte ändra för att det blir jobbigt, det tjänar man på i längden. Ett Nej är ett nej. Förstår man inte varför man fått nej eller inte kan acceptera det, åter igen prata o berätta varför, tydligt.

 

Jag tror inte små barn ska få för mycket att välja på. Ett par alternativ som är rimliga. De ska i största mån få vara delaktiga i vissa beslut. Vill du ha typ röd eller blå tröja idag. Vill du ha sandaler eller de röda skorna, inte ta beslut själva i alla lägen. Det måste bli för mycket tänkande i deras hjärna när de själva ska välja mellan en massa saker..Tänk efter ni som har småbarn hur många gånger på ett dygn som ni låter dem tänka efter o sedan välja.Tror inte det blir självständigare människor för att de får duscha själva när de vill, välja kläder, välja mat, sova om de vill. Vissa av dessa beslut skulle underlätta om det fanns rutiner på o man inte behövde välja.

 

Hur vi pratar över huvudet på de små, de hör o ser mer än vi tror. De ser kroppsspråk som vi inte tänker på, de hör tonläge vi inte tänker på alla gånger. Klart att man måste höja rösten ibland, ibland sätta sig ner o fånga deras blick så de är kontaktbara. Men det som är farlig är när vi talar vuxenrelaterade saker o tror att barnen inte hör för att de leker...Jo de hör o deras hjärnor klarar inte av viss information, som de kanske inte förstår eller inte inser sanningen i. Detta tror jag kan ge upphov till otrygga barn som inte kommer till ro inför kvällen. Kan detta stämma tror ni?

De var fyra viktiga saker att tänka på,,,,kommer kanske mer en annan dag..

Läste om Åke Pålshammar som skrivit mycket om tonåringar.

I tonåren ska ungdomarna bryta sig loss o stå på egna ben, men först måste de sortera o städa i hjärnan.

Sådant som används blir kvar resten sopas bort. Hjärnan blir nu effektivare. Nu uppstår en obalans som är mycket påtaglig. De delar ihjärnan som handlar om kännslor blir städade först, sen kommer kontroll o sist planering. Känns det igen?

Deras hjärnor är inte lätta att förstå sig på, inte för oss o inte för dem.

En tanke............. Man ska vara inkopplad, uppkopplad, påkopplad o ändå kunna koppla av. De går fan inte.

Varför håller inte alla relationer? Är vi för olika eller för lika, eller det är bara myter vilka som passar för varandra?

I början är ju olikheterna spännande o lite utmanande att försöka utforska, närman utforskat färdigt är det bara irreterande om man e för lika eller för olika. Här gäller det att vara flexibel annars håller det inte, nu får man anpassa sig o sortera vad som är viktigast att fokusera på...............

Viktigt att man inte tar varandra för givet o växer isär. Våga visa uppskattning o var rädda om varandra. Viktigt att man ser sin partner.Här gäller det att invenstera o satsa om man vill hålla ihop. Känslorna dör aldrig, det är vi som tänker i negativa termer, måste tänka positivt o kämpa. Vilka förväntingar har vi på kärleken, hur ska jag vara o göra för att det ska inträffa. Jag kan bara förändra mig själv. Hur ska den perfekta kärleken se ut, vem bestämmer det, vem sätter gränsen här? Är det inte olika för oss alla, jo o därför är kärleken så svår.

det gäller att tillsammans hitta nya målbilder och nya projekt. Det gäller att finna trygghet, stabilitet, empati, förväntingar, förståelse, närhet, omhet, gemenskap, ja listan kan bli hur lång som helst. Oh tro nu inte att jag o min man uppfyller alla dessa fina ord. Nej några, o några glöms bort. Då gäller det att hitta dem igen. Kram

Ja då är julen över, den bara försvann. Alla förberedelser, all förväntan, var över på ett par timmar. Varför gör man det så stort? Julklappar hör ju till julen, sen kan det diskuteras, vem som ska ha julklappar. Alla, bara barnen, bara de närmaste, kusiner o kompisar. Man måste dra gränsen någonstans, jag har låtit mina gäster vara med o bestämma. De här få underbara timmarna de är ljuvliga. God mat, förväntan på tomten, öppna paket, mer mat o massa godis o frukt. Magen repar sig inte på flera dagar.

 

Lillejulfrukost med båda mina barn o deras familjer kom o åt frukost o sen öppnade vi julklappar. Anton o hans familj firar jul med Jannices sida detta året, vi kör vartannat år. Efter lunch körde jag o mannen o Jenny Elly till svärmor som bor på ett äldreboende o fikade lite. Senare på kvällen var jag o tomtade hos en familj, det gick bra, men vad julklappar det var att dela ut...............julafton då förberedde jag o mannen lite mat o sen kom min mamma o hennes man, senare Jenny o hennes familj o strax därefter kom svärfar. Vi åt o drack så vi nästan sprack, likadnt varje år. Tomten kom o paket öppnades igen. Mer ost o kex, kaffe o kaka, gröt o saftsås, ja ni vet själva vad som ska ner i stackars magen. Att se förväntan i barnbarnens ögon är så härligt.............

Visst e det lite mer folk i affärerna just nu till jul, men mitt inlägg gäller mataffären. Det finns ju kundvagnar o kundkorgar att låna när vi ska handla, superbra. När jag var i affären senast var det en mamma som lyfte ner sin flicka i kundvagnen, ja flickan var för stor för sistsen där barn ska sitta. Jag uppskattar att flickan var åtta nio år, o kan ni då se framför er när mamman skulle lyfta ner denna klump till flicka. Vagnen höll på att välta flera gånger., när de slutligen lyckades pressa ner hela kroppen med armar o ben i denna varovagn så bestämde flickan om de skulle svänga höger eller köra rakt fram. Det kokte i mig, men så tänkte jag att flickan kan ha något dolt fel eller ett funktionsfel som inte syns. Jag slutade kolla på dem o började handla mitt eget, men den här kundvagnen förföljde mig vart jag än gick. Det var jobbigt att se och höra på mamman o flickan. Jag betalade o vilka mötte jag i dörren ut, jo kära mamman o flickan. Mamman använde ett nerdvärderande språk till flickan o flickan gav igen med ett fult språk som inte lämpar sig att skriva här. Borta vid kundvagnarna säger mamman in i bilen med dig din lilla horunge....What, hörde jag rätt...........Vänder mig om o säger till mamman.....trevligt språk du använder o du jag tror inte äpplet faller långt från trädet...sa jag o gick. Jag var rosenrasande o tänkte att varför kan jag inte hålla munnen.....varför var jag lika låg som mamman??? fast jag inte tog de fula orden i munnen så kanske jag sårade mamman? eller?

Ja när ska vi kasta maten? Läste precis en undersökning här på nätet o 60% av vår befolkning vet inte skillnaden på bäst före datum eller sista förbrukningsdag..WHAT

Bäst före datum är bara en rekommendation från tillverkaren, oftast håller livsmedlet mycket längre. Det går att lukta eller smaka om maten är okey eller dax för soptunnan.

Sista förbrukningsdagen betyder att livsmedlet kan vara otjänligt när datumet har passerat.

Vi i Sverige kastar mest av frukt o grönt, här kan väl ögat avgöra om det går att använda eller det är matafallshinken som gäller.

Se på denna siffran o tänk efter  771000 ton mat kastar våra hushåll o restauranger  142000 ton årligen. Är detta rimligt? Jag blir inte förvånad. Jag själv får också kasta mat ibland, men jag försöket tänka lite längre. Lukta o smaka är ett bra exempel, o inte nog med att vi kastar i onödan, tänk på matkontot. Går att spara åtskilliga hundralappar på att ta vara på maten. Hålla frys o kylkedjan, inte låta maten stå framme mer än den behöver. Sen ser jag att vi har en trend i vårt land på slit o släng o köp nytt. Men mycket av maten varar mycket längre än bäst före datum. Jag har handlat flera gånger på matsmart.se, billiga livsmedel som håller på att passera bäst före datum. Jag vet också att många resonerar precis tvärt om, är det datummärkt så är det, då ska det i soporna. Men snälla ni tänk efter, behövs det verkligen kastas?

Hur gör ni? snälla kommentera så vi kan ha en diskussion....

Ibland hittar jag lite att fundera över....här kommer några ordspråk som man kan fundera på.

 

Ja satan i gatan vad tiden springer iväg, var blir den av? Jag är nu Mormor till två underbara tjejer som jag har förmånen att bo nära, jag kan träffa dem ofta o det är jag så tacksam för. Jag är också farmor o det är samma sak här, de bor i samma by så bara köra inom när man vill mysa, busa eller pussas. Jag vill vara delaktig i mina barnbarn, jag vill bygga en relation som varar livet ut. De ska veta att jag finns i alla lägen. Elly som är fyra år vet att jag finns o vart jag är, är jag inte hemma så är jag på jobbet. Längtar hon efter mormor söker hon mig där jag är, gullfia. Den relationen går inte av för hackor, kärlek på hög nivå. Lilla Ebba har jag kanppt hunnit bygga någon relation med, men det kommer hon är ju bara 7 veckor. William är nu drygt 2,5 år o det är farfars gosse, jag duger bara ibland. livet är underbart.

 

Juletid o julestress? Nej i år skiter jag i det mesta, känner mig sliten o trött, gör vad jag känner för o resten får vara. Det blir jul ändå. Oh det här med jul,,,, så mycket förberedelser o förväntningar o sen är det över på ett par timmar. Det finns ljusglimtar också, pynt o ljus o mycket mys. hur har ni det nu när det bara är två veckor till jul????

Visst vill man att allt ska vara perfekt o ett tag jagade man livet ur sig för att hinna runt i ekorrehjulet. Sen förstod man att ingen annan normal männska kan ha det perfekt på alla plan. Jag kom på att jag var väldigt duktig på vissa områden o väldigt oduglig på vissa områden. Där man är duktig går det ju att få det nästan perfekt men där man är oduglig, där får man lära sig att man kan inte allt här i livet. Det gäller att sortera bort alla måsten o de e inte så lätt, det tar år innan man kan sortera bort vissa saker. de som är perfektionister har miljoner måsten o där allt måste klaffa annars rasar hela världen. jag har lärt mig att lite slarv har ingen dött av, o ingen dör av lite måsten. men som sagt det är viktigt att lära sig vad som är ett måste. Ett måste för dig behöver inte vara ett måste för mig, där med inte sagt att man kan slarva hur som helst. Det finns en gräns, det finns ett tak o jag lever därimellan. Jag har levt en period där allt skulle vara så poerfekt som det bara går, jag skulle fixa allt o lite till. Men en dag lyssnade jag på min kropp o tänkte, nej nu får det fan vara nog, i morgon ska jag prova på att slarva o på den vägen är det..............

Att smycka sin kropp med piersing är upp till varoch en, men jag är lite gamalmodig i detta fall. Jag tycker det är fult när de sitter i ansiktet o sen kvittar det vem som bär det. Han, hon eller hen, känd eller okänd jag tycker fortfarande det är fult. Jag dömmer ingen men i vissa yrken kan jag förstå att det är svårt att få jobb med hela ansiket fullt av skrot. Om jag hade haft ett eget företag o jag inte gillar piersingar i ansiktet, tror ni jag hade anställt den med skrot iansiktet. Svar nej. Jag har kanske åldern mot mig, inte vet jag, men jag kan bara inte acceptera skrot i ansiktet.

Vad tycker ni?

Lyssnar på samhället där det måste vara rättvisst för att barnen inte ska känna sig orättvisst behandlade. Visst ska man inte vara orättvis o försöka vara så rättvis som det går. Ingen gör väl orättvisor med vilje, jo det finns elaka folk som gör det. Jag har två barn o två barnbarn o jag försöker vara rättvis om det är dyrare saker som den ene får så får den andre också. Sen kommer man till allt det här småa, då tänker jag att den som inte är där har ju inte ont av den andre får detta lilla, för nästa gång e det ombytta roller.

 

Allt det stora vill jag att det i störta möjliga mån blir rättvisst, har tex en summa för födelsedag o julafton, då håller jag summan, behöver de inget så får de pengar o kan handla senare.Det finns de som köper en dyr present till ena barnbarnet o en billig till det andra, oh de e inte rättvisst. Man får se i sin pengabörs vad man har råd med, och hur mycket där är o hur många det ska räcka till, annars får alla vara utan. Så resonerar jag hur tänker ni?

Satt nu på morgonen o läste en äldre Hemmets Journal om en familj med 16 barn, hur fan e det möjligt? Hur räcker man till. Har alltid sagt att var och en får leva som den vill o kan. Men jag tänker ändå på denna familj som på 15 år har fått barn i ett kör. Två tvillingpar o en spridning på 6 månader upp till 15 år. Hur hinner man som förälder med tvätt, handling o det praktiska. Oh nu till min tanke hur räcker man till kännslomässigt till 16 barn, somnar man med dåligt samvete eller med ett leende på läpparna? Jag föreställer mig att man inte kan räcka till, jag föreställer mig att man måste vara så helvetes trött på kvällen att man inte tänker alls, men orken att göra barn finns tydligen. Ja bara undrar hur det går till, jag har svårt att förstå.

 

Varför jag har svårta att förså är nog att när jag växte upp som barn så var min mamma dagmamma med små barn i vårt hem. Jag såg ju att hon inte alltid räckte till o då var det kanske bara sex barn den dagen. Tanken att alla ska bli sedda o hörda vid matbordet, hur går det till? Om en skara på 16 barn låt säga att två är i treårstrotsen och tre har en dålig dag, de e fem som trilskas hela dan. Hur fixar man det? oh då är det 11 barn till som ska ha sitt. Jag förstår ju att syskonen har varandra o får klara sig själv rätt mycket, men är det rätt? Ja här blir en massa frågor o jag hoppas att ni som läser har en åsikt eller en förklaring o kommenterar det.

 

Jag vet att en del folk säger att de skaffar många barn för att få barnbidrag, men de ska ju ha omsorg också. Oh vad kostar det med 16 barn, tror det går minus. Kan alla barnen få sina aktiviteter uppnådda, vet hur det är att ha två aktiva barn. Hur går det till? Fattar inte hur de får ihop sin vardag med, skolutflykter, förskoledagsträffar, luciafirande, utvecklingssamtal, kompisar, sporter o andra hobby o intresse...snälla kan någon förklara.

Ja precis, vilket jävla ord. Hur sak man förklara ordet livsnjutare och vem avgör ven´m som e livnjutare, svårt. Alla kan väl vara livsnjutare på sitt sätt, eller?

Peter Lemarc har gjort en låt som heter "Bästa stunden på dan". Ja då kan väl något litet göra mig till livsnjutare, o hur lätt är det inte att skapa fina stunder o minnen på en dag alltså är jag en livsnjutare. Ibland kan man få in en fullträff, då man längtar efter något, då man upplever något och då man bara tänker på ett underbart minne, de e livet.

Jag är inte den som väntar på bättre tider, men jag vill planera och tänka lite längre fram oftast lite feg inför det spontana. Fast alla vet att det spontana oftast blir så roligt. fast spontan är jag nog lite i alla fall, men jag tycker inte om när det blir för inpulsivt, jag måste ha en balans mellan saker som händer o sen hitta lugnet. Sen kan man ju ofta förstora upp njutningen som man har som förväntning, eller tvärtom. Förstora upp njutningen så förväntningen blir enorm. Detta blev lite flumigt, ska förklara mig...

 

Man får en inbjudan till en större bjudning, man blir exalterad, bokar in datumet, kollar gadroben (finns inget i klädväg som duger) åker iväg o handlar nytt, beställer tid hos frissan, handlar en liten persent att ha med på bjudningen, kommer dit o det är piss stelt o hela kvällens förväntingar rinner av en. Då e fan det spontana många gånger mycket mer ledigt o så kul det oftast blir, e ni med nu vad jag menar.

 

måste hitta tillbaka till det jävla ordet livsnjutare, alltså jag tror jag hatar själva ordet. Låter så jävla dumt o får inte grepp om det, är det någon av er som kan ge mig tips på detta ord LIVSNJUTARE.

Ja då e det semester, första härliga dagen med solsken in i förtältet. Svettas medan man äter frukost är man inte van vid, eller hur. I eftermiddag ska vi ha lite aktiviteter på campingen så hoppas solen stannar på himlen. Senare på kvällen så ska jag njuta av gott vin för nu ska kroppen varva ner. Har ändå inte varit så farligt att jobba, för det har inte varit varmt o svettigt i köket precis. Har en saknade känsla i kroppen idag,♡saknar mina barnbarn. Hur e det möjligt att sakna dem så det gör ont i hjärtat. Jag har ju förmånen att ha dem nära. Man kan ju va hönsmamma kan man vara höns mormor/farmor? När jag får denna saknad tänker jag på alla som har sina barnbarn långt bort o de ses kanske bara ett par gånger om året. Ja hade dött. Jag blir nästan tårögd när ja tänker på det. Alltså jag är lycklig som har de så nära. Nu är kaffet klart. Vi hörs 

Ja trillade in på min gamla Blogg av en slump o tänkte då tar vi några meningar när vi ändå är här. Ja det var ett tag sen........Satt percis o planerade med mannen, vi har 30 årig bröllopsdag snart o ska hitta på något trevligt. 30 år hur e det möjligt, hur har vi klarat detta. Ja det ska erkännas att det varit upp o ner många gånger. Om jag velat byta bort honom, JA. Om vi frågar honom samma frågar svara han nog exakt lika dant. Visst växer man ihop men också isär på något egendomligt sätt. Efter så här många år är det nog ingen ide att byta, känner mig rätt övermogen, ha,ha. Man vet vad man har men man vet inte vad man får. Vi har krigat, vi har kämpat i vått o torrt o två fina barn som har egna familjer idag med barn. Det där med barnbarn är så undrbart, man tar det goda o sedan lämnar man över ansvaret igen, så gött.

 

Hur är det då li livet mitt, 50 plus. Jo det är fantastiskt, sorterat bort personer ur mitt liv som jag inte behöver idag, de som äter en energi, de som äter på ens tålamod, de som äter på ens hörselgångar, de som äter på ens känslor o de som äter ur ens hand o oj det blev visst hela armen. Ja när dessa personer inte finns kan man vara sig själv för när man umgås med någon person som klassas in här spelar man själv ett rollspel för att man inte ska bli ovänner, inte trampa nån på tårna o hela tiden ta hänsyn till andra. Nej fan va gött när man hittat sin roll o trivs som fisken, sen har alla årsperioder sin charm o jag vill inte ha något ogjort. De här personerna som äter har ändå hjälp till att skapa den jag är idag, på gott o ont.

 

Mitt i livet o lite övermogen o överviktig, men vad gör det när livet är så här underbart. Mannen o jag gör percis vad som faller oss in, när vi vill. Vi kan unna oss det vi vill ha, vi är inte friskförklarade någon av oss men det finns de som har det värre. Lite skavanker kommer väl med åren också kan ja tro, likaså det här med orken. Var fan tar den vägen ibland, då vill man bara gå i ide o komma fram pigg o allert. Men man får kämpa på o se alla positiva saker som finn runt om oss. Får sluta nu för det här blev ganska långt, ska försöka skriva lite oftare nu....kram

Vart tar tiden vägen? Tycker det känns som om mina barn precis var små, nu e de 25 och 27, hallå? Jag är farmor o mormor o jag älskar det, men orken o planeringen finns inte riktigt där. Ser bara hur alla runt om blir äldre, inte jag själv, men det märks. Har inte samma tempo o planeringen brukar bli så där. Innan hade man 62 bollar i luften o väntade in 16 bollar till utan problem. Nu blir man trött i huvudet av att höra ordet mormor 236 gånger på några timmar, ha,ha. Jag förstår inte hur man hann med barn, gubbe, husdjur, hushållet, jobbet och ordförande o tränaruppdag sammtidigt. Var det fler timmar på dygnet då? Tror inte det, tror på att när man är småbarnsförälder är man inne i ett snurrande hjul o märker inte det förrän barnen blivit stora o man har mycket egentid för sig själv. Då slappnar man av o lägger om stil, typ det behöver jag inte göra idag det kaqn vänta tills i morgon. I morgon kan bli flera dagar tills det blir ett måste, att man aldrig lär sig.

 

Förr städade jag husets alla tre våningar på en dag, idag tar det minst en vecka, man hittar så mycket annat som är roligare att göra. Trädgården plöjde man över på en förmiddag, idag tar det tre dagar om vi e två som hjälps åt. tvätta bilen gjorde man på en halvtimme, nu tar det två timmar? Förstår ni varför man känner att tiden inte räcker till ibland? Vänta ska ni få se? Förr när det var jul började man fixa o dona någon dag innan, nu fär man börja planera o fixa i september. Varför blir det så här, kan inte tiden stå stilla?