Jämför inte ditt liv med andras, du har ingen aning om vad deras livsresa innehåller. Det finns ett begrepp som heter svensk avundsjuka, var glad för vad du har, var tacksam att du skonas från andras olycka. Du kan se ett vackert hus, med urskön välskött tomt, ny bil på uppfarten, men vad du inte vet då är deras livssituation. Bakom fasaden kan finnas sjukdom, missbruk, misshandel, olagligheter ja listan kan göras lång. Man ser, men man vet aldrig hur deras liv set ut och varför. Lev ditt eget och var glad och nöjd. Visst e det lite spännande att det finns miljontals olika resor i vår närhet...........

Jag skiter i all forskning, antingen har de forskat fel, eller är det fel på mig, hm. Forskningen säger att om man vill ha snabb energi så ska man äta aprikoser, katrinplommon eller russin. Men inte jag, jag vill ha en söt kaka eller godis. Forskiningen säger att det är farligt med transfetter som finns i massor i vår så kallade skräpmat, men trots det skriker min mage efter denna skräpmat ibland. Forskningen säger att vi sitter för mycket framför datorn och trots det sitter jag här alldeles för länge och för ofta.......... Jag skiter i all forskning o lever efter mina egna regler utan hänsyn till all forskning. Hur gör du?

Vad har du gjort bra i livet och vad kunde du gjort annorlunda? Bra fråga o ibland hittar man svaret och ibland inte. När slutsatsen på svaret finns, så måste man gå vidare, inte grunna och stanna kvar i fasen. Man kan känna lite maktlöshet men släpp det för du kan oftast inte påverka det som har varit. Att självrannsaka sig själv gör att man kommer ner på jorden med båda fötterna, men då måste man våga bekänna för sig själv och andra att man har vissa fel. Felen kan bestå av beteende, oförståelse, sympati, ja listan kan bli lång. Det är bara att rannsaka, efteråt känns det skönt o man lär av sina misstag. Vissa saker kan man rätta till, vissa saker kan man tänka på o vissa saker gör att man är den man är. Rannsakar ni er själva någon gång? Hur känns det? Vågar någon kommentera ämnet? Blir kul att se.........

Jag känner mig tom o kan inte förklara det så att ni förstår. Jag vill så mycket men bara hälften blir gjort. Då kommer det dåliga samvetet. Humöret går upp o ner, orken kommer och går. Jag kan somna var jag sätter eller lägger mig. Ibland ska jag göra något o tänker oj vad kul, men sen händer något i kroppen o det blir skitjobbigt trots att det är något roligt. Vad är det som händer, jag känner inte igen mig själv, hur uppfattar då ni mig? Usch vad jag blev gnällig, men det behövdes, nu kankse det känns bättre,eller?