Att ge pengar ochh makt till politiker är som att ge whiskey och bilnycklar till tonårsgrabbar, alltså lika illa. Nu är det snart val och pajkastningen är i full gång, det ena partiet efter det andra ska glänsa. Jag kommer att rösta rött och det gör jag med vedmod i hjärtat, men av två onda ting får man svälja. Jag stöder inte de rödas invandrar politik, jag är inte rasist, men jag tycker att de som kommer hit ska få jobb och bostad. Finns det inte till oss svenskar så får vi säga nej vid tullen och skicka hem flyktingar några år framåt. Att vi måste byta regering ser jag som ett måste, alla besparingar av barn och gamla, alla dessa utförsäkringar av sjuka. Visst ska man kontrollera vissa sjukskrivningar i sömmarna, det finns rötägg inom alla kategorier. Om man redan är sjuk och skall tvingas gå till arbetsförmedlingen trots att man inte är friskförklarad ser jag som ett stort problem.

Skulle jag vara egen företagare skulle jag aldrig anställa en människa som inte är frisk, skulle du? Tycker också att barnomsorg och skola  och vården är under ribban för svensk standar, vad tycker du? Var har vårt välfärdssamhälle tagit vägen? Är detta vi lever i nu välfärd? Man skulle starta ett eget parti och plocka alla godbitar från de andra partierna. I fall socialdemokraterna får makten hoppas jag att inom sveriges gränser måste det väl finnas någon annan än Mona S? Vem har förtroende för henne, inte jag. Svart städhjälp, obetalda räkningar och tobleroneskandalen säger väl det mesta. Nej rösta på mitt parti, undra vad det ska heta, hm,hm? Kanske ta från de rika och ge till de fattiga,  Milo Hood Partiet.

Det var lappgubben Matti som skulle upp på fjället och räkna renar.
När han kom upp till kåtan upptäckte han sin kollega lappgubben Nutti
stå och våldta en ren.....
-Vo gör tu Natti, frågade Matti...
-Jo, je va te toktorn ikår o han sa att je hatte sån värk i rygga.
Tå sa toktorn att voltaren prukar hjälpa.....

Allt ändras med åren, eller hur. Nu ska jag gå in på ett ämne som vi inte ofta diskuterar, nämligen sängkammaren. Jag ska inte beröra själva aktiviteten eller brist på aktivitet, utan hur det förändras med tiden. Ingen har väl glömt de första tafatta besöken i sängen med mannen i ens liv. Skulle lampan vara släkt eller tänd, vad tycker han om och vad gillar jag själv? Visst gjorde man några avancerade akter i ungdomen med lampan släkt. Efter ett tag som gift börjar man hitta sin plats i akten och det fick gärna vara tänt. Barnen kom, och då sparade vi på strömmen igen, och akten skulle gå undan innan barnfötterna kom in i sovrummet. Sedan blev barnen vuxna och man kunde vara aktiv på olika tider när ungdomarna var ute på sitt. Nu ser man så dåligt så man vet inte om det är tänt eller släkt under akten, man får nog börja använda glasögon,ha,ha.

Ja då har många elever börjat skolan. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om skolan idag? Barnskolan 0-2 kan jag tycka ha ett bra upplägg, med lärare och minst två till i samma team eller arbetslag. Här har barnen större chans att hitta kemi mellan barn vuxen. 3-5  och 6-9 har jag sett att  problemen kommer, alla klasser är för stora för det systemet som skolan arbetar i. Alla är inte lika utvecklade och mogna för att lära. Det är inte lätt att vara lärare och hur ska läraren välja. Satsa på de elever som inte når upp till målen och betygen eller satsa på de som vill ha högsta betyg. Kanske går det till så här, att läraren lägger ribban på att få alla att ligga på medel. Skulle kankse skolan börja med klasser där eleverna delas in med IQ kvot? Låter idag bra i mina öron för jag har sett skolan på nära håll i många år. Jag tror på indelade elit klasser som satsar på de som vill lära sig så mycket de kan, sen kan resterande elever lugnt jobba i vanlig klass. Det måste vara frustrerande för en elev som verkligne vill och läraren räcker inte till. Klasskamraterna som inte hänger med , busar, stojar och förstör i klassen för att det inte ska märkas så tydligt att de inte förstår det läraren försöker lära ut.

Det låter så fint att alla ska ha rätt att arbeta i sin takt och hitta sina kunskaper på olika sätt och ändå nå uppsatta mål. Jag skulle inte vilja vara lärare idag. På något sätt kan man göra liknelsen med ett jobb, ett arbetslag arbetar bäst enligt mig om alla ligger ungefär likvärdigt med utbildning och kunskap och vill lika mycket. Ett arbetslag med en bromskloss som inte vill något och en som kan allt och bara vill driva förändringar i hamn hela tiden. Vem orkar arbeta i detta arbetslag, inte jag. Tänk er nu en elev som vill satsa, hur ska den kunna göra det?

Vem är Sveriges bästa programledare just nu? Jag kan inte välja bara en, utan jag tycker att flera är bra. David Hellenius tycker jag är rolig och kan lite om varje och ett tu tre så kommer det något roligt utan att han alltid menar det. När det ska vara lite mer stadigt och trovärdigt vill jag gärna se Bengt Magnusson, då är jag trygg. Vill jag sedan se inlevelse så röstar jag på Linda Isacsson, hon kan puffa på folk att svara på de mest intima frågor. Martin Timell är skön att lyssna på och framför allt att se på, allt är så enkelt när han bygger och förklarar.       Vad tycker ni? Vem tycker ni om att titta på?

Oftast trivs jag med mitt arbete och gör så gott jag kan, min personal är super, de är som min ena hand. Utan dem skulle jag vara halv. Men, men sen händer det vissa saker som gör att det är mindre kul att ha ansvar för personal, vissa svåra beslut ska fattas och sedan verkställas. Just nu e det inte roligt. I morgon kommer gänget tillbaka efter sin upphållsledighet, alltså 8 v ledighet. Då måste jag informera om besluten och stötta gruppen till 100 %, orkar jag? Ja det ska gå fast det känns tungt. I morgon är en annan dag.

Trots att vi tycker att vissa barn har fri uppfostran idag visar trenden på att det blir tuffare tag i barnuppfostran. En barnläkare " Lars H Gustafsson" har skrivit en bok  "Växa-inte lyda" där han skriver hur man kan uppfostra barn utan att kränka dem. Efter andra världskriget lanserades fri uppfostran och 1989 antog FN barnkonventionen. Lars tycker att avskiljande time out och ignorering är fruktansvärt. Båda metoderna strider mot FN:s barnkonvention, dessutom kränker det barnet och kan skada deras självkänsla. Detta blev en stor debatt och Folkhälsoinstitutet tog avstånd från dessa metoder. Nu går Supernanny i repris på TV:n och trenden tar ny fart.

Lars ser också att svenska domstolar blivit mer accepterande mot aga, vuxna som slår sina barn får mildare straff idag än tidigare. Använder vuxna våld så för man över det på sina barn. Dagens föräldrar är sönderstressade av heltidsarbete och allt hushållsarbete, och de har allt för höga krav på sig. Föräldrarna får ångest och tror att man skadar sitt barn om man har tydliga gränser och säger NEJ, men förklarar för "barnen"varför man säger nej. Känner man som förälder att man har gjort fel ska man be om ursäkt och ge en förkaring.

Lars tycker att det är föräldern som ska ta en time out och sätta sig i ett hörn eller på en trappa, och sätta sig in i varför ens barn beter sig på ett visst vis. Man måste hitta fram till varje barn och det krävs två saker tid och kunskap. Tid för att vara en närvarande förälder, både fysiskt och psykiskt. Tid för att bygga upp en trygg relation med barnet. Oj vad det verkar enkelt att läsa detta, eller hur? Trots alla studier och forskning ser man inte förrän barnen blir vuxna om man har lyckats eller misslyckats. Sen är det inte lätt att ta tag i allt när man är småbarnsförälder, ibland tar orken slut. Helt slut.

Jag bestraffade mina barn när de inte uppförde sig, de fick först varningar. Sedan drog jag bort något som jag visst de tyckte om, tex fotbollsträning. Sa jag nej så var det nej, fast jag fick ångest ibland. Sedan pratade jag om allt med barnen, hur jag kände det och lyssnade på dem. Var det rätt, inte vet jag? Men jag älskar mina barn och de är snart vuxna och klarar sig själva, ser inga större brister på dem, men det gör väl inte föräldrar.
Hur gör ni som har mindre barn i er uppfostran, som ni vet är mina barn inte små mer?

Fröken i skolan pratade om artighet och att ta hänsyn med klassen. Hon frågade Sven vad han skulle göra om han satt på en fullsatt buss och det steg på en gammal dam?
- Samma som min pappa, svarade Sven.
Fröken undrade vad pappa gjorde........
-Han blundar och låtsas att han sover.

Det går i perioder med att äta godis och chips ibland flera gånger i veckan, sedan kan det gå en period då det bara äts något lite på helgen. Jag tröstäter när jag tycker synd om mig själv eller när jag är helt slut i kroppen. Pratade om detta med en vän som berättade att hon tröståt falukorv, va? Rå korv är väl inget att trösta sig med? Jo, alla är vi olika. När jag började prata om detta ämne kom det fram hur olika vi är när vi tröstäter, någon äter prinsesstårta, någon äter sega råttor, någon äter glass, någon äter popcorn. Ja listan kan bli lång, vågar du skriva vad du tröstäter?

Det finns miljoner och åter miljoner sätt att koppla av på sin fritid. Det konstigaste är att det ändras med åren. Om jag ser till mig själv som ung, så kopplade jag av i sängen med musik på hög volym eller låg jag på en filt i trädgården och tittade på olika motiv bland molnen. Idag spelar jag hög musik när jag städar och tycker synd om mig själv, och ligga i gräset bland fästingar gillar jag inte. Var fanns fästingarna på 70 och 80 talet, någon som vet?

Som vuxen med nystartad familj, kopplade jag av med en bra bok eller bakade jag kakor. Läser gör jag än i dag men baka kakor känns oftast som ett tvång. Bakning görs nu bara vid behov, alltså inte ofta. När barnen hade lagt sig på kvällarna kunde jag koppla av med att brodera tavlor eller måla krukor eller sy kläder, det intresset har helt legat av sig i dagsläget. Är det åldern eller är det jag som person som har förändrat mig? Visst är det egendomligt? Jag kunde gå ut i trädgården och plocka ogräs i rabatterna, idag känns det bara som besvär.

Nu i mitten av livet kopplar jag gärna av med en bra fotbollsmatch eller framför datorn, hur kan man blivit så här bekväm?

Det vet ni kanske inte om mig..... att jag läser mycket böcker. Jag kan inte somna om jag inte läser först.
Jag läser oftast kärleksromaner och böcker om verkliga händelser här i livet. Just nu på morgonen läste jag ut boken " En tillräckligt vacker dag för att dö" skriven av Jeanette Lindblad med författaren Pia Gadd. Det är en sann historia om Jeanette som flyttar till Brasilien och får 2 barn med olika män. Den första är alkoholist och den andra är medlem i kokainmaffian. Jeanettes vardag handlar snart om misshandel, vapenhot och polisjakter. Hon är ensam i en annorlunda världsdel där polisen kan köpas för pengar, och hon får kämpa med att klara sitt liv....................... Har du läst någon bok som du kan rekommendera?

Var några väninnor som kom in på ämnet sex, mycket ventilerades. Allt från hur ofta, sällan, till olika ställningar och varför lusten avtog. Efter lite vin var skratten täta. Visst är det ett spännande ämne att diskutera när det bara är tjejer. Efter en stund sa den ena berusade väninnan " Visst är det ett konstigt sätt att umgås på" Jag tror att vi skrattade i timmar bara vi tittade på henne. Om man tänker efter idag, på vad hon sa, ligger det mycket i det, eller hur?

Vissa onyktra campare kommer inte långt i alla fall inte med bil om man inte blåser i alkolåset till grinden. En av de första campingarna i Sverige som införde detta var Norrvikens camping. Sjukt smart idee tycker jag, tänk om fler skulle våga ta efter. Aftonbladet hade det som en webbfråga och 81% var positiva och kände sig trygga med att blåsa innan avfärd. Tänk er konceptet efter Sweden Rock eller andra stora tillställningar, ingen lämnar området i bil förrän man har blåst i alkolåset. Vad skönt det skulle vara för mig som bilist att veta att alla dessa människor är nyktra på vägen. Vad tycker ni?