Underbara Lördag med barnbarnet Elly. Min dotter har opererat båda sina tånaglar för nageltrång, tycker hon fixar det bra. Men vi har fått stöttat upp med vård av barn eftersom hon inte kan gå riktigt i trappor med den lilla på armen. Igår var det min tur. Förra besöket hos Elly var inget roligt, bara jag pratade så blev hon ledsen o tog jag henne gallskrek hon. Det blödde i hjärtat på mormor, men vissa perioder blir de ju lite främmande. Men igår var allt som vanligt, hon skrattade, busade och badade med mormor. Vilken lycka att få vara med en hel underbar dag då vi båda hade bra dagar med bus och mys. Hjärtat håller på att brista av kärlek, skulle vilja ta henne med mig hem...Nej nu överdrev jag lite, jag var faktiskt rätt trött efter en hel dag med min älskling. Det var rätt skönt att lämna nattning o dess bestyr till Jenny o Andreas. Stackarn Andreas jobbar helgen o verkade rätt sliten av att ta allt spring i trappan om kvällar o nätter. Men tårna börjar snart arta sig o det går på rätt håll. Snart är allt som vanligt igen. Måste säga att jag sett snyggare tår än dina Jenny.........

Dop som blev bröllop, ja så lurade vi blev allihop. När vi fick reda på dopdagen sa vi till Jenny o Andreas att slå två flugor i en smäll med ett giftemål också. Men nej det skulle de inte de ville ha en egen dag. Vid flera tillfällen har vi kommit in på bröllop o samma svar hela tiden. Okey då la man ju det på hyllan....Men misstanken fanns, och ändå blev vi lurade. Nu efteråt finns det många tecken...............

1. Jenny gjorde vid sin förlovningsring som hon haft i ett halsband medan hon väntade Elly.

2. Vi hjälptes åt att göra tårtdekorationer i sockerpasta men fixa dem skulle hon själv göra. Det förstår ja ju nu. Det skulle ju bara vara en doptårta inte två, den ena skulle vara bröllopstårta.

3. Prästen var sen till dopet o jag frågade Andreas o Jenny om jag skulle dela ut häftet o psalmböcker, då blev de nog lite nervösa o förklarade att prästen fixade allt o jag skulle gå ut o sätta mig.

Ja spår fanns om man bara hade tänkt till lite. Men, men vad gör det, Elly blev döpt och Andreas och Jenny blev gifta. Vilken underbar dag.

Visste är det svårt att vara förälder till små barn. Det håller nog alla med om. Det är precis lika svårt eller svårare att vara förälder till vuxna barn, barn som bildar sina familjer. Man vill ge råd o ibland styra upp vissa saker, men så får man tänka att de måste få ta sina egna beslut o stå för dem. Vi har våra barn till låns o sen måste man våga släppa taget o bara finnas där när man behövs. Barnen ska väl inte behöva känna att föräldrarna är ett tvång eller en börda, då är något verkligen fel.

 

Finns de föräldrar som begär en massa av sina barn trots att de e vuxna, det kan man inte, det ska man inte. Jag vet de som tvingar sina barn att fika varje lördagsmorgon tillsammans o det måste till ett dödsfall ifall man ska kunna komma undan denna uppbokade frukost. Det är ett tvång som förstör för en hel familj som inte vågar annat än att äta denna lördagsfrukost. Jag hade satt frallan i halsen´. Om det skulle dyka upp något annat som skulle inträffa på lördagsmorgon så blir det ett jäkla liv, hur kan man begära detta av sina barn.

 

Jag är tacksam för alla stunder jag får med mina barn o deras familjer, det är på lika villkor. Ibland vill vi och ibland vill dem att vi ses. Ibland funkar det inte att ses för någon kan ha andra planer, då försöker man hitta en annan dag. Man kan inte styra o ställa som förälder då tror jag att man kväver relationen till sist. Men som sagt det är inte lätt att stå vid sidan om alla gånger. Sen ska vi väl vara ärliga o erkänna att våra ungdomar har en annan syn på föräldrar än vad vi har. Tyvärr har vi nog själva fostrat dem till att bli starka individer med egna åsikter, vi har lärt dem att tro på sig själva o stå för det. Ska vi då försöka ändra på det?

 

Vet vissa familjer där det bråkas varje högtid om att föräldrarna begär att de ska ses, de föräldrarna måste ju lära sig att förstå att det kommer in en till i barnets nya familj o de kan ju ha liknande traditioner. Klart att det kan bli knepigt. Jag har mina barn i min närhet så jag kan träffa dem när jag vill så jag bryr mig inte om att tvinga dem till att ses när det är något speciellt. Min svärmor har alltid sagt till mig, vi bor så nära o kan ses varje dag o du har din släkt på längre avstånd så åk dit, vi kan ses i veckan istället. Inte alla förunnat att ha det så här. Låt barnen leva sitt liv o vi får leva vårt o så ses vi när vi har lust o tid....kram

Med så här mänga juldagar mitt i veckan blir man ju extra ledig o har all tid i världen. Men vad händer? inte mycket, bara det som e måste. Varför är det så svårt att komma igång med sånt som borde göras, varför tar det emot? Ändå vet man att när det är gjort så kommer en skön känsla i kroppen. Slapp, slö och åter slapp, det är så jag känner mig just nu. Nu e det ju nytt år o vi ska framåt, men jag trillar bakåt ner mot madrassen o hittar tv kontrollen sen e det kört. Nej i morgon kör ja till jobbet o gör lite nytta. Hur får ni er energi?