Idag ska man inte ens kunna sitta på toa o göra tvåan utan att bli nådd på mobilen. När jag går i stan så oftast stänger jag av mobilen för att slippa bli nådd, likaså när jag sitter hos frissan. man behöver inte alltid bli nådd på sekunden. Hur tror ni som är uppväxta med mobiltelefoner att vi klarade oss förr, då inte mobilerna fanns. Då var det den vanliga telefonen i hemmet som fick plinga o var man ute fick man försöka ringa lite senare. Så enkelt det är att stänga av mobilen o bara få va, datan kan man bojkotta tills det blir kväll om man inte behöver den i sitt jobb.Varför tänka att det kan hända något, eller att man missar något. Det hände saker förr också och man kunde missa en massa för att man inte blev nådd, men va F A N gjorde det. Är det någon mer än jag som vågar vara onådd och hur kändes det i så fall?

En man vill ha ett intyg och tjänstemannen frågar:
-Födelseort?
-Paris.
-Å, då är ni fransman?
-Nej, mina föräldrar är svenskar.
-Ja, men ni är ju född i Frankrike?
-Det stämmer. Jag har en tik som fick valpar i stallet men inte sjutton kallar jag dom för hästar för det...............

Hur ska man ta upp ett känsligt ämne utan att det blir fel? Det är viktigt att den man pratar med inte känner sig hotad och  man måste tänka sig för hur man uttrycker sig. Det är inte alltid så lätt. Oftast är det smidigast att vara rak o ärlig. Våga ha ögonkontakt och tänk på att inte visa för mycket av kroppsspråket. Då är det mycket lättare att berömma o visa att en person blir sedd. Varför är det så svårt att lära sig ta kritik? Om kritiken är befogad är det bara att svälja och lära sig att inte upprepa så det blir mer att kritisera på. Oftast gör vi som får kritik fel, vi försvarar oss. Varför gör vi det, är det inte mänskligt att fela? Då är det ibland lika svårt att ta beröm. I min arbetsgrupp blir det oftast jag som får ta mycket ris och mycket ros. Felen är lätt att ta till sig för det kan man rätta till men berömmet har jag svårt att ta. Då delar jag oftast med mig till arbetslaget och säger att vi är ett team. Då går det att ta det, annars har jag svårt för att ta emot beröm...Hur tar ni ris och ros?

I kvällsposten idag...........Ungt föräldrapar misstänks ha misshandlat sitt nyfödda barn. Den lilla flickan har en hjärnblödning efter att utsatts för våld och hon kan få framtida men av skadorna. Bevisen mot föräldrarna är starka säger åklagaren. Föräldrarna nekar och tror på en medfödd defekt. Sjukhusets utredning visar Shaken Baby Syndrome (skakande barn). Barnet har nu omhändertagits av myndigheter och vi får se vad rättegången visar, skyldig eller icke skyldig.
Hur kan föräldrar göra så här mot ett litet nyfött barn som ska få närhet och kärlek? Vad ska de här föräldrarna få för straff? För mig finns endast ett straff och det är utplånas från jorden sakta men säkert.Vad tycker ni?

Bättre med en ny vän med ett gammalt ansikte, än en gammal vän med nytt ansikte. Bättre ordspråk får man leta efter. Varför kan vi inte vara nöjda med oss själva och våra kroppar? Jag är överviktig o har tuggat till det själv, om jag inte trivs så får jag banta o motionera. Jag har påsar under ögonen, hängiga bröst, stor näsa, högt hårfäste, små läppar och sjuhundra dubbelhakor om jag skulle göra om allt detta hade jag blivit nöjdare och lyckligare då? Tror inte det, skönhet kommer inifrån och man måste känna sig själv rätt bra. Om jag skulle göra alla dessa ingrepp skulle ingen hälsa på mig när jag är i affären, ingen skulle känna igen mig. Jag är jag och jag duger, varför kan inte alla känna så. Jag förstår att det finns människor med missbildningar och stora defekta skador som måste rättas till av kniven, men alla andra har de en så skev självbild av sig själva så att de inte tror att de duger som de är? Vart fan är vårt samhälle då på väg. Alla kan väl inte se ut som fotomodeller, och vad är det som säger att man blir lyckligare av att vara vacker? Jag kan inte säga till mig själv att jag är vacker för det är jag inte men jag säger att jag har så många andra saker att vara tacksam för som inte har med utseendet att göra....... Ska vi dömas för hur vi ser ut, eller ska människan få en chans att vissa sin insida innan bedömningen kommer????? Jag tror på att jag är jag och du är du o vill inte veta hur vi skulle kunna bli.......