Det viktiga är inte hur man har det utan hur man tar det. Visst vill jag ha välstädat och ordning och reda men ibland är det som själve JÄVELEN flyger i mig och det händer inte ett dugg. Jag bara skjuter alla måsten framför mig, varför? Jag vet faktiskt inte men jag blir lika irriterad varje gång jag får sådanna här anfall. Ibland kan jag ha det lite si och så, det rör mig inte, nästa gång finns ingen tolerans för minsta lilla sak som ligger framme. Vid dessa tillfälle kan det vara svårt att bo ihop med mig det inser jag nu. Jag tjatar och gnatar om saker som inte läggs tillbaka på sin plats, jag kallar på personer i familjen som får komma och plocka undan efter sig, genast, annars går jag i taket. Varför beter jag mig så här, finns det fler än jag som agerar så här?