Döden är oerhört spännande.............

Jag håller med dig igen,jag har talat om för familjen hur jag vill ha det om det skulle hända..Hemska tanke att det skulle hända mina barn o barnbarn det skulle jag aldrig överleva..Men hoppas att få leva många år till...kram

Jag har ett ganks akomplicerat förhållande till döden. Väldigt få dödsfall som "drabbat mig" har varit naturliga. Det har varit bilolycka, brand, cancer (flera stycken alldeles för tidigt), självmord, min skolkamrats 3-åriga son... Enast min gammelmormor fick "leva färdigt" och bli 98 år och dö i sömnen. Jag har ganska svårt attacceptera och hantera döden.

Jag är ju sån som gärna snackar om det i alla fall, det är mitt sätt att bearbeta det. Vilket kan vara lite svårt eftersom min sambi nästan är tvärtom. Han tiger nästan ihjäl det.

Jga hoppas verkligen att jag får dö snabbt och smärtfritt. Jag har sett cancersjuka anhöriga ligga veckovis på sjukhus med otroliga smärtor och bara vänta på att döden skall komma som en befriare. Och då har det ju rtedan varit sjuke i upp till ett par år innan med alla vehandlingar det innebär. Morfar min blev innebrände, försökte ta sig ut men lyckades inte. Jag vågar inte tänka på hur rädd och panikslagen han måste varit...

Jag brukar säga så här: Jag är inte rädd för att dö, jag är rädd för NÄR och HUR...

Annika och Tessan, ni har så rätt och modiga är ni som vågade kommentera. kram till er

Jag fick tidigt uppleva döden eftersom min mor dog när jag var elva år, det satte väldiga spår i mitt liv, jag lärde mej redan då att sortera det som är viktigt och oviktigt. Senare händelser gjorde att jag sorterade ännumer. Förhållandet till döden ändrar sig när man blir äldre, naturligtvis vill jag leva så länge jag kan, men rädslan för att barn, barnbarn och barnbarnsbarn skulle dö före mej finns kvar i allra högsta grad, sen hade det ju varit bra att kunna välja hur man ska dö, helst snabbt och smärtfritt. Jag sänder en stor kram till dej Milo och önskar dej ett Gott Nytt År.

Jag har varit väldigt förskonad med just döden.

Jag har mist min gammelmormor & gammelmorfar som visserligen stod mig väldigt nära..

Nu börjar mina mor & far föräldrar bli skruttiga och den dag jag fruktar mest just nu är den dagen då min bästa vän går bort: farmor!

För min egen del är jag inte rädd att bli gammal för att jag då ska dö.

Men jag är rädd för att bli sjuk eller dö hastigt ifrån mina underbara barn.

Vill vara där för dem ALLTID!