Ja oron för barnen följer med oss genom hela livet, kanske upplever vi mammor den lite annorlunda. Vi upplerver nog seperationen starkare än våra män. Jag har en dotter som ej bor hemma och ibland är det skönt och ibland saknar jag henne enormt. Då ska jag berätta att hon bor i samma by så vi kan ses när vi vill. Men i söndags åkte min son på skidsemester med sin tjej och det börjar komma ifatt mig idag. Fira jul utan min lille gosse, hur kommer det att bli i morgon? Naturligtvis överlever både han och jag men det känns som jag har sorg i hjärtat. Sorgen blir för mig en oro och en ängslan som jag inte riktigt kan ta på. Jag vet att min son är stabil och ordentlig och klarar sig bra själv, men klarar jag mig? Ja det göt jag, jag är innerst inne rätt stolt över hans initiativ att fira jul med andra. Jag ska använda mitt förnuft och försöka lugna mig, jag kommer att klara julen med bara ett barn hemma. GOD JUL på er alla som läser min blogg.