Lyckans fjäril sätter sig på den som har tid att vänta, så är det. Detta inlägg vänder sig till vissa personer som inte lever i parrelationer och är bittra och letar förtvivlat efter den rätte. Jag tror inte man kan leta och leta, den rätte dyker nog bara upp en vacker dag. Jag kan förstå att det inte alltid är så kul att vara singel men att stå ut i ett förhållande som inte ger något, då måste det vara skönare och bättre att leva ensam. I ett förhållande gäller att ta och ge, och finns bara det ena då är jag hellre ensam. Ibland kan jag se en styrka i att leva själv ett tag mellam olika förhållande. Jag tror att man måste sörja klart och sedan hitta sig själv innan man ger sig ut på jakt igen, har jag fel. Många i min omgivning lämnar ett förhållande och stänger dörren och öppnar nästa dörr samma vecka, jag fattar inte hur man orkar. Jag skulle bli tom på känslor, och har jag då blivit bränd och uttnyttjad så skulle jag samla ihop mitt liv innan jag letar efter en ny man. Hur lätt är det att bli kär, rätt lätt, men hur lång tid tar det innan det blir kärlek? Jag har mitt på det torra och ibland säger jag på skämt att det skulle vara gött och leva ensam, men det verkar jobbigt. Kan det vara så här att vissa människor inte kan vara själva och greppar efter första bästa för att ändra sin situation och så blir det som det blir, ett kort förhållande och sedan jaga igen. Nej jag ska nog behålla min varul ett tag till.

Vad tyckte ni om min poesi angående första meningen, ha,ha: Kram