Varför är man snabbt uppe om man halkar eller trillar omkull ute i samhället eller stan? Visst är man snabb upp och tittar sig omkring om någon såg det. Kommer det sedan fram någon vänlig själ och frågar, hur det gick svarar man - bra, tack. Och sedan haltar man vidare. Varför, är det inte helt naturligt att någon trampar snett eller i ett ojämt område  står på näsan. Kan det inte hända vem som helst. Nu undrar ni om det hänt mig, Nej, men jag såg en kvinna i Hässleholm som gjorde en "faceplante" idag. Två överfulla kassar i varje hand och faller pladask, innan jag hinner reagera är kvinnan uppe igen. Hennes huvud gick nog 7 varv för att kontrollera hur många som sett situationen. Jag gick fram och frågade hur det gick, svaret vet ni redan. Jag hjälpte henne med kassarna och hon gick en bra bit och tittade sig ibland bakåt. Jag gick en bit och vände mig om då haltade kvinnan och kunde knappt gå. Har ni varit med om något liknande?

En liknande historia var jag med om i min ungdom, mossan och jag skulle ta tåget eller bussen till Kristianstad, det var rena rama isgatan på gatan i byn. Mamma skulle byta en kaffekopp som var felköpt efter jul och ett tu tre slank benen undan och hon stöp i gatan. Jag uppfattade knappt att hon var i backen förrän hon var uppe igen och kollade i alla fönstren i villakvateret om någon sett fallet. Sedan visade hon, hur hon räddat kaffekoppen med att sträcka armen i luften när hon föll. Alla fattar att rumpan tog mycket stryk i fallet, vi kom till stan och hem igen utan fler espioder.