Alla har inte samma ribba när det gäller samvete det märker man ju bara man läser tidningen. Idag är det inte många som kan skilja på mitt och ditt eller rätt och fel. Om man har gjort något misstag eller glömt något kommer alltid detta förbannande samvete upp och oftast när man sak sova. Jag får oftast dåligt samvete när jag röjer med man och barn, ja barn och barn, 18 och 20 år är väl inte barn. Visst de är vuxna men ibland måste man röja med dem när det gäller pengar och "annat" som inte är av samma åsikt. Grabben rinner det av samma stund som jag tystnar, men tjejen tar allt så allvarligt och ska förklara sig. Visst är det oftast gnället hon får höra om ekonomin och livet i allmänheten och sen är det kväll och tid att sova, samvetet går också och lägger sig samtidigt som mig. Varför låter jag inte ungdomarna lära sig av sina misstag, nej jag tycker inte att allt mitt tjat om pengar ska bli ett misstag för dem. De misstagen kan stå dem dyrt i framtiden. Jag vet att jag tjatar om de har pengar, flera gånger i veckan och kollar så att de betalar och gör rätt för sig, men jag gör det för att jag älskar och är rädd om dem. Varför ska alltid vi mammor få dåligt samvete, jag tror att min man vid ett fåtal gånger under årens lopp haft samvete. Jag har samvete dagligen för olika saker, större eller mindre saker kanske ibland bara bagateller. Men visst är ett gott samvete den bästa huvudkudden eller vad tycker ni?