Jag tycker att jag har lätt för att ge beröm, men tycker det är svårare att ta emot. Är det inte så att man försöker skyla över att man gjort något bra. Min arbetssituation som chef går bra, får jag beröm där så är det lätt att ta det för där är vi ett team, och delar på berömet. Hemma och i sällskapslivet är det svårare, jag tycker att alla runt omkring är så duktiga, på så mycket. Ibland hinner jag inte vara hälften så duktig och får man då beröm så känns det inte ok. Om man klär sig lite finare än vanlig och någon säger, -vad fin du är i tröjan, eller - vad fin du är i håret svarar jag oftast -Äsch och så något dumt. Varför? Vaför inte bara säga tack, ett enkelt ord och inte en massa bortförklaringar om att jag har en gammal tröja och bara fönat håret. Jag vet ju att folk inte slänger ur sig beröm utan fog, eller? Jag gör det inte ialla fall. Jag kanske ger beröm för sällan när jag tänker efter, hm. Sak ta tag i detta problem. Hur upplever ni beröm, kan ni ta emot utan att förklare er?