Allt ändras med åren, eller hur. Nu ska jag gå in på ett ämne som vi inte ofta diskuterar, nämligen sängkammaren. Jag ska inte beröra själva aktiviteten eller brist på aktivitet, utan hur det förändras med tiden. Ingen har väl glömt de första tafatta besöken i sängen med mannen i ens liv. Skulle lampan vara släkt eller tänd, vad tycker han om och vad gillar jag själv? Visst gjorde man några avancerade akter i ungdomen med lampan släkt. Efter ett tag som gift börjar man hitta sin plats i akten och det fick gärna vara tänt. Barnen kom, och då sparade vi på strömmen igen, och akten skulle gå undan innan barnfötterna kom in i sovrummet. Sedan blev barnen vuxna och man kunde vara aktiv på olika tider när ungdomarna var ute på sitt. Nu ser man så dåligt så man vet inte om det är tänt eller släkt under akten, man får nog börja använda glasögon,ha,ha.