Kan man undvika tristess i ett förhållande? Ja kanske. Jag har aldrig lyckats eller försökt. Mitt förhållande går upp och ner och det är jag nöjd med. Jag tror det är lite sunt att ha lite trist tillsammans, det skulle vara jobbigt att alltid ha det underbart, då kanske vi inte skulle uppskatta det goda på samma sätt. Det viktiga är att inte fastna i det trista utan ta sig sakta men säkert därifrån tillsammans. För vem tröttnar inte på att bara sitta och titta på varandra utan att göra något? Ingen. Ibland när ekorrehjulet snurrar som mest längtar jag faktiskt till tristess och gammal slentrian. Sedan får det inte bli långvarit för då kryper det i kroppen och då måste det hända något kul eller annorlunda. Har inte alla lite tristess då och då? Hur undviker man det?