Man kommer aldrig först....
Man kommer aldrig först genom att gå i andras fotspår man lär sig inte speciellt mycket heller. Visst är det skönt om någon har gått framför och gjort upp spår, men jag tycker det är mer spännande att gå först. Jag älskar utmaningar inom rimliga gränser och inte alltid veta vad som ska hända, det kallar jag "utmaning". Jag vet att jag är en person som helst vill planera o fixa så att allt flyter så föregående mening rimmar inte så bra alla gånger. Men det är sant, jag vill gärna se vad som döljer sig bakom nästa krön.
Tänk vad livet skulle bli enformigt om man inte skulle våga uttsätta sig för nya saker, bara trampa på i gamla fotspår. Det tror jag inte många orkar med i längden, det måste hända saker med jämna mellanrum. Iblnd kan det vara skönt att gå först och ta smällarna, problemen, eller vara först med det positiva. Ibland kan det var skönt att allt är som vanligt. Ibland kan det vara skönt att gå bakom någon som går först, är det naturligt att känna så här?
Visst är det naturligt att känna så som du beskriver, vi har ju alla olika sidor inom oss, där det skiftar vem vi släpper fram för tillfället, kram
Vad klok du är.Håller med igen...kram
jag är på facebook kolla carina trulsson finns du där ?jag har en del bilder där om du vill kolla in det.kolla gärna in sidan.håller med dig visst vill man ligga först o plöja spåret.men det skulle vara skönt om andra kunde göra det ibland känns som det bara är jag som skall fixar allt
Visst är det skönt om man kan bytas åt med att gå först, men oftast är det samma person. Jag ska kolla FB efter dig Carina.
För barnen springer man fram först utan tvekan, vilket är fel i bland. För de måste också lära sig att ta en och annan motgång.
Men i övrigt är det nog 50/50 tror jag.
Men man lär av sina misstag, och blir förhoppningsvis klokare med åren.
Tror du det Annica att man lär sig med åren???
