Läste en artikel i Kvällsan i veckan om Tiger Woods och Elin och då slog jämställhetsministern i mig gnister. Tiger hade varit BARNVAKT medan Elin gick på tjejmiddag, vadå barnvakt. Kan man vara det till sina egna barn? Är det mammans barn och när pappan behöver passa dem själv, blir han barnvakt då? KONSTIGT, att det alltid är pappan som blir barnvakt, aldrig mamman. Jag trodde att både mamman och pappan var FÖRÄLDRAR med lika stort ansvar. Detta retar gallfeber på mig att så fort en pappa passar barnen är han barnvakt för att mamman inte är närvarande. Pappan var garanterat närvarande när barnet/barnen blev till.

Likadant är det när det ska städas eller handlas, då frågar oftast familjemedlemmarna här hemma, om JAG behöver hjälp. Jag, varför ska jag behöva be om hjälp till vår familjs överlevnad? Står det i sambolagen eller i äktenskapsbalken att HON i familjen ska stå för 100% barnpassning, städ, tvätt och handling, då har jag missat dessa meningar. I en familj har alla lika stor del i att det fungerar, när min man frågar om jag ska ha hjälp med städningen exploderar jag, på senare tid har han lärt sig av med denna idiotiska mening. Jag frågar väl aldrig om han behöver hjälp med de mer manliga delarna i ens liv, trädgården, bilen och hans kor som ska skötas. Oj vad jag blir trött på att vi alltid halkar tillbaka till att så fort en man gör något av våra ansvarsområden så ska de ha beröm för att de har hjälp till. De äe SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ duktiga som har diskat.

Varför är det så här uppdelat vi lever nu ( 2010 ) och det ska inte behövas diskuteras om att hjälpa till i en familj. Det ska sitta i ryggraden på både man och barn att man hjälps åt, på någorlunda lika villkor. Jag är inte någon feminist utan bara Milo, jag vill inte dra allt till ytterligheter. Det går fortast om jag gör vissa saker, då gör jag dem. Det går fortast då mannen gör vissa saker, då gör han dem. Sen är vi olika bra på olika saker, men alla kan lära sig om man bara vill, eller hur?♥