En mamma är den som vet allt om en.............
Nu dagen innan resan fanns inte pengarna kvar, de hade gått till annat i det tråkiga vardgslivet. Jag läste hennes blogg där hon beklagade sig om att inte ha pengar, och fick se att mormor satt in pengar till henne. Det var ju snällt, men varför inte skriva hela historien på bloggen. Varje månad får hon matvaror av oss, middag varje dag om hon vill och ibland lite andra saker som hon behöver. Men vi ger inte pengar som hon sedan kan festa upp, där går min gräns. Kan hon inte betala en räkning, så får hon komma hem med räkningen så fixar vi det. Som 20 åring menar jag att man måste prioritera och det kan inte Jenny. Jag förstår hennes ångest för att inte ha ett fast jobb och fast inkomst och att man ibland måste unna sig något för att orka leva i detta trista. Men jag respekterar inte att man säger att det måste hända något alltid, för det kostar pengar. Jag säger att hon ska hitta på saker som inte kostar pengar, kanske åka till Farmor eller mormor eller gå till bekanta i byn. Man måste få fart på sig själv, här hjälper det inte att sitta instängd o tycka synd om sig själv. Här måste man ta tag i livet.
Jag vill henne bara väl, men ibland blir det fel. Det känns som om man pratar med henne om viktiga saker så håller hon med och är så förståndig, ger de svar jag vill höra. Men vad händer när hon går och stänger dörren? Allt förnuft blåser iväg.
Jag kan ju inte sluta bry mig, men ibland tar mitt tålamod slut. Just nu är det slut, men det kommer att vara tillbaka tills hon kommer hem igen. Då får vi på diskusionen igen för den är inte över, den bara vilar. Kram till dig Jenny och var rädd om dig i backarna. Gör man rätt eller fel som älskar sin barn så här mycket? Hjälp???
Om man gör rätt eller fel som älskar sina barn så mycke har mindre betydelse, man älskar dom så mycket iallafall, för övrigt kan kärlek aldrig vara fel, kram
Tack Birgitta, ibland är inte livet lätt, push.
Det kunde lika gärna varit min mor som skrev detta när jag var 20 tror jag...
Jag började dock plugga i samma veva och fick "stadig inkomst" i form av CSN. Hittade lägenhet med ganska ok hyra och hade jobb på loven, så det funkade bra. Jag nöjde mig dock med enklare nöjen som en sväng på krogen, ett biobesök osv. Åkte aldrig på längre resor eller så.
men visst fanns det ändå månader när det blev skralt. Min kära mor brukade sponsra med månadskort till tåget/bussen. På så sätt visste hon att hon fick träffa mer av mig än hon skulle få göra annars, och om jag hade ont om pengar kunde jag åka hem till dem över helgen, slippa lägga pengar på mat och slippa sitta och kura i lägenheten om polarna var ute och svirade.
Jag tror att Jenny är en ganska typisk 20-åring här. Och du är nog precis en sån mamma jag kommer bli... Med skillnaden att Bella kommer gå bakom ryggen på mig och få pengar av pappa så jag kommer aldrig få veta nåt... :P
Det är inte lätt det där, är mina föräldrar evigt tacksam
för att de hjälpte mej innan jag fick jobb igen. Men det gällde att hålla i de pengarna man hade annars blev det liv, med all rätt! Nu när man köpt hus förstår man vikten av att hålla i pengarna! Kramar V
Missförstå mig inte nu, jag tycker Jenny varit duktig med att hanka sig fram med olika jobb, för att klara sig. Det är bara oroväckande för mig som mamma när jag ser hur hon prioriterar. Jag/vi/släktingar som vill henne väl kommer långt ner på listan, känns det som? Jag ser/känner kanske fel.
Och förresten Milo, jag gör v jag kan för att hjälpa henne.... sjukskriven i två veckor och i eftermiddag ska jag till doktorn igen. Får se om jag kan ordna mer jobb till henne ;)
Den enes död den andres bröd :)
Hej syrran! Dessa ungar!! Wojne wojne. Hon är precis som sin kusin Fredrik, du vet. Men hoppas att dom blir vuxna snart. De är kämpigt, pengar vem fan saknar inte de.... Men vi är vuxna och kan ta rätt beslut. Sen ska de bli lite över som ungarna kan låna om de behövs också. Vi får hålla tummar och tår stt de blir rediga människor av dessa båda också. Vi har ju klarat oss ganska bra eller va tycker du?? Love you. A
Jag håller med dej Milo, tror nog Jenny vet hur det ligger till också....Förutom prioriteringsfrågan då kanske.
Finns det något man inte gör för sina barn?? tror inte det.Dessa diskussioner brukar sluta i katastrof.De fattas helt enkelt livserfarenheten och då är det svårt att relatera. Det är där det krockar. Micka är i dag 26 hon har skaffat sig en viss erfarenhet, vilket är tydligt i dag. Men Jannice som är 17 har inte samma referens, och det slår gnistor mellan oss då.Det är min erfarenhet när det gäller ekonomi. Men visst har Jenny varit duktig om man ser till dom förutsättningar hon haft/har. Hon kommer att fixa detta inga problem Milo.
Tack Annika, ja kan lova att det gnistrade rejält här och sedan kommer samvetet, du vet.
