Prata kan väl alla göra, men vi gör det på olika sätt. SIFO har gjort en undersökning om vad som är viktigast i ett förhållande, det var inte gemensamma intresse, inte sex, inte samma värderingar, utan att man kunde prata om allt med varandra. Hur lätt är det på en skala, jag har lätt för att prata om allt, min man har fått lära sig att prata med åren. Alla kan inte prata om känslor, men det går att öva fram. Man måste kunna prata om allt annars har man snart en konflikt. Att undvika vissa svåra ämne i ett förhållande skapar bara större klyftor. I ett förhållande måste man tala om positiva och negativa saker, man måste också tala om hur olika vi är när det gälller att bli ledsen, besviken, arg och upprörd. Sen får man inte glömma bort att prata om det vi uppskattar och värdesätter hos varandra.

Det är bara att konstatera att män och kvinnor inte alltid talar samma språk och då är det lätt att bli negativ. Män har oftast svårt att uttrycka uppskattning och kärlek med ord, de visar det i stället i handling. Män använder inte superlativ lika ofta som kvinnor, hur ofta har ni hört en man använda orden, fantastisk, underbar, toppen, jättesnyggt. Visst är vi olika och det ska vi vara, men det hade varit enklare att förstå varandra om vi hade tänkt och känt lika, eller?