Visst är det nyttigt och mycket roligare när man hjälps åt i hemmet. Det går dessutom fortare och alla får mer tid över till annat. När jag växte upp fick vi hjälpa till med att mangla tvätt, städa våra rum, klippa gräs och vi hade varsin vardagskväll där vi fick plocka undan från bordet och diska undan. Detta har jag fört över på mina barn fast i ett annat koncept. Jag tror att de har lärt sig att samarbeta, kompromissa och kunna ta med och motgångar. Att känna glädje i att kunna hjälpas åt är viktiga saker för vår familj.

Mina tankar går till de förstörda ungdomarna i TV programet Ung och bortskämd, dessa föräldrarna måste ha skadat sina barn djupt, inte medvetet utan omedvetet. Snart vuxna som aldrig diskat, plockat undan efter sig, inte städat eller tvättat, vad ska det bli av dessa ungdomar. Kan de byta sängkläder och dammsuga? Deras syn är helt fel, de tänker bara på sig själva, och de begär belöning om de gör något. Här har inte samspelet i familjen fungerat, tänk om det skulle hända föräldrana något och de var tvingade att klara sig själva? De skulle inte överleva många dagar.

Hörde en förälder där sonen inte behövde hjälpa till med något för han hade ju sina studier, hallå? Bra att de sköter sina studier, men det tar tre minuter att gå ut med soporna och det tar fem minuter att plocka ur en diskmaskin. Jag tycker föräldern gör honom en otjänst, ingen har dött av att hjälpa till med enkla arbetsuppgifter i hemmet. Sen finns det de föräldrarna som lägger alldeles för mycket hushållsarbete på barnen, det måste ske med sunt förnuft. Hur gör ni i er familj, hjälps ni åt?