Jag sitter framför brasan och läser en av skvallertidningarna, som ingen mer än jag läser, om man inte är hos frissan förstås. Ha,ha. Nu till saken, en 18-åring har fått sitt genombrott inom musiken och säger så här...."Jag är värd framgångarna, jag har kämpat för det här i hela mitt liv". Men hallå, jag tror jag smäller av, vadå hela sitt liv? Tjejen är 18 år och vad kan hon veta om livet. Jag blir riktigt förbannad på vissa ungdomar när de öppnar truten, ibland hade det inte skadat att vara tyst. Vad har denna 18 åring gjort för att kämpat så? Kanske övat mycket och försakat annat, visst, men i hela sitt liv. Mitt nackhår reser sig så arg jag blir, nu dömer jag henne utan att känna henne och jag antar detta som följer.

Antagligen bor tjejen hemma och har marktjänsten fixad, förhoppningsvis klarat av gymnasiet med allt vad det innebär. Livet leker när man är 18 år. Ta nu tanken till en bonde som slitit på sitt jordbruk i 43 år, varje dag samma slit, upp tidigt och sena kvällar, eller en städerska som städat i 28 år och har värk i axlar och nacke. Eller läraren som är utbränd efter 26 år i branchen, eller andra artister som kämpar i åratal och aldrig slagit igenom riktigt. Jag missunnar inte tjejen att slå igenom men just meningen att hon har kämpat hela sitt liv för detta och då är hon 18 år. Hallå, livet har ju precis börjat. Tjejen kunde formulerat sig bättre, kanske sagt, jag har haft tur och arbetat hårt för detta och utelämnat " i hela mitt liv". Oj vad denna lilla artikel gjorde mig arg, tur för henne att inte jag skrev artikeln åt tidningen,ha,ha. ..........