Till en vän som jag försökte ge lite råd idag, inga namn nämns, men jag tänker gå in på ämnet som berör många. Nämligen slentrian i ett förhållande, när man slutar prata med varandra. Då e det illa, då blir ingen bekräftad eller sedd och givetvis inte hörd heller. Att sluta prata med varandra gör bara att man får fler problem att brottas med, alla har svackor i ett förhållande. Men att känna sig som luft tar på psyket och har man barn märker de genast på kroppshållningen att något är fel. När man inte mår bra i ett förhållande måste man ta ansvar, ta upp sakerna som känns fel innan all kärlek ebbar ut, då är det för sent. I ett förhållande ska man dela lika på hushållet, barnen och allt annat som innebär att vara två. Då ska man kunna vara öppna och prata, visa ilska, besvikelse o glädje. Man ska också kunna skratta/gråta och veta att man inte är ensam. Tryggheten i ett förhållande är när man inser att man  inte ensam, trots att vi tycker och tänker helt olika. Lever vi i ett förhållande så är det minst två personer som inte har likadant innehåll i sin ryggsäck. Vi kan ha olika värderingar och ändå känna respekt och förståelse för någon annan än oss själva.

När man ska reda ut dessa problem är det lätt att ta till tårarna och inte få fram de rätta orden och den andre ska genast försvara och kasta tillbaka elaka saker. Det får ta lite tid att prata igenom allt som e fel, kanske flera veckor innan det vänder. Oftast går det att reda ut bara kärleken finns kvar..... Att jag skriver detta är för det kändes inte som om du trodde på framtiden utan såg bara grått. imorgon är en ny dag och du är värd att må bra. Ge dig inte, ingen annan ska få dig att må dåligt....Lycka till..................