Vilken härlig dag, god mat, tårta och present. Visst är det underbart att vara mamma, två goa barn, 20 och 22 år gamla. De lever sina egna liv med lite inblandning och styrning av mamma, visst vill ja vara inblandad till en viss gräns, men var går gränsen. När kan man sluta vara den oroliga hönsmamman? Jag kan nog aldrig det, jag vill bara mina barn väl, de kallar mig Dr Phil, tror att ni att jag går för långt då? Ha,ha ja är svaret. Jag gör nästan vad som helst för mina barn, men skulle de göra det samma för mig? Ibland känns det som om ungdomarna tänker mer på sig själva än på släkten och föräldrarna. Jag har bekanta som bara hör av sina barn när det hänt dåliga saker, när de behöver hjälp, elller låna pengar. Sådan relation skulle inte funka för mig, det är allt eller inget, ta och ge, ris och ros. Ibland blir jag trött på dem, ibland saknar jag dem efter 2 minuter, tror de känner likadant ibland. Älskar er så mycket.....