Jag som person vill sköta mitt jobb bra, jag vill lösa problem så att alla kan utföra sitt arbete. Ordning och reda med bra planering är mitt motto. Hemma är saken den samma, fast ibland kommer man efter. Möten har hopat sig o jag har inte lyssnat på mina signaler. Varningarna kom smygande, glömsk, små fel, gråtfärdig av trötthet...........Detta är ju inte MILO, visst kan jag ha svackor men inte så här. Nu fick jag andnöd och hjärtat slog dubbelslag och luften stannade i bröstkorgen och vid tre tillfällen har jag kräkts av stress.Det konstigas är att jag inte har fått migränanfall som brukar visa sig när det blir för mycket.

Som tur är tänkte jag till, och sa till mig själv, Jag räcker inte till för alla just nu, jag måste själv vara nummer ett ett tag så att jag kan andas. Efter tanken kom handlingen, deligera ut uppgifter och be familjen om hjälp. Dela upp jobbet i Fotbollsföreningen ännu mer. Nu är allt på mina axlar jämt fördelat och jag får luft, jag kan ta ett djupt andetag och det känns skönt. Jag var framme vid avgrunden och tittade ner, så nära ska jag inte gå fler gånger, ja lovar att stanna i god tid nästa gång.............