En insändare i kvällsposten idag har retat upp mig till förbannelse.....Det är ett jävla snack hela tiden om att det inte är eller finns kamphundar utan det är ägaren som gör hunden aggressiv. Så kan det vara, men det finns vissa hundraser som är mer aggressiva i sitt lynne än andra raser. Likaså finns det vissa raser bland tex, hästar som har ett ojämnt lunne. Dessa djur/hundar måste fostras på ett visst sätt för att bli sociala. Mycket ligger på ägaren, nu vill jag vända detta till ungdomar och föräldrar. Är det då inte föräldrarna som är skyldiga när ungdomarna ställer till det? Jo de har lika mycket del och ansvar som en hundägare. Vissa hundar kan man inte lita på till 100% likaså finns det barn som det inte går att lita på. Varför är det tabu att prata om mindre bra föräldrar? Det finns de som gör allt och ändå misslyckas deras barn, men de slipper aldrig sitt ansvar som föräldrar och samvetet kan inte vara rent. En hundägare ska ha pli och fostra sin hund annars kommer det stora rubriker i media, om vi vänder på det och skriver i media om alla föräldrar som inte tagit sitt ansvar mot sina ungdomar.

Vad är skillnaden? Är jag inte en dålig hundägare om jag inte klarar av min hund? Är jag inte en dålig förälder som inte klarar av mitt/mina barn. Varför ringer vi polisen om en hund är aggressiv men vänder bort huvudet om en ungdom är det, har vi inte lika skyldighet? Är en hund mer värld än våra ungdomar? Vi avlivar en hund som har ett oacceptabelt uppträdande, ska vi göra likadant med våra ungdomar som inte följer lagar och regler, eller var går gränsen? Vill ha en öppen dialog här…..