Livet vill väl ingen illa, men nog kan det göra ont. Om han där uppe som i himlen bor fattar hur mycket elände det finns på jorden skulle han nog tänka om. Inte hjälper det att be om hjälp heller, han kanske inte finns, eller har han gett upp mänskligheten. I vilket fall som helst är det för mycket grymhet, råhet, grymma sjukdomar och trasiga människor som inte orkar med sig själva. Livet ska vara lätt, härligt, underbart och ljuvligt att leva, visst ska vi kämpa och anstränga oss för att få lyckan. Just nu ser jag kärleken rinna mellan fingrarna på nära håll och det gör ont på många sätt. Kärleken ska ju var fin inte smutsig och elak, eller? Den ska vara enkel och underbar utan en massa tråkigheter. Att älska kostar på, men finns känslorna där kan man lösa det mesta. Men vissa orkar inte hur mycket som helst och man måste vara två, känna i alla lägen att man är två, inte bara i kärleken. Man ska vara två i vått och torrt, i glädje och sorg, ja i det mesta. Nu ska ja dra in han där uppe igen ,angående de tio budorden. Om man försöker leva efter dem och ändå är olycklig är det då inte tid att revidera dessa bud? Ja får nog inget svar på de heller............