Att ordet oro kan betyda så mycket om man tänker efter. Vissa oroar sig för allt, stort som smått. Jag är nog inte speciellt orolig av mig, finns vissa saker som............hm, tandläkaren och att det ska hända mina nära något hemskt. Då kan mina tankar snurra som en väderkvar i full stormvind. Det hemskaste som kan hända plus lite till, ja ni kan tänka er. Annars tycker jag att jag är lugn för det brukar ordna sig till slut, ändå.  Idag kan jag koppla av och bara njuta av livet, gick inte när barnen var små. Blev ofta kallad hönsmamma, det var en hemsk tid när man såg faror i varje hörn när barnen skulle iväg utan mig. Inte så jag beskyddade mina barn, nej känslan av att något skulle hända när inte jag var med, den känslan gjorde mig nästan sjuk vissa gånger. Det trodde ni inte om mig, va? Jag kunde trimma upp mig själv så jag kräktes, sen blev jag förbannad på mig själv och bestämde att så här får jag inte må. Att arbeta bort detta var inte lätt, jag var så rädd att ungarna skulle märka på mig hur jag mådde, för då hade jag ju förstört det som var roligt för dem. Min man fick lära mig att lugna ner mig och tänka på annat, till slut gick det över. Jag kan förstå att detta med oro kan gå till överdrift, hade jag inte kommit över detta med min oro så hade det kanske bara eskalerat med andra saker också. Så lätt oro kan ta över våra liv, vissa får ju tvångstankar och hela livet går ut på att oroa sig. Stackars människor....livet ska vara glatt med lagom oro.