Att klaga och medge att man har dåligt minne det händer alla. Men finns det många som klagar eller medger att de har dåligt omdöme? Nej det är ett fåtal som vågar sig på detta, det hör inte till vanligheterna att erkänna sina brister. Om omdömmet inte är det bästa så har man säkert lärt sig något. Det är en bedrift att kunna erkänna sina mindre goda sidor, inte för att det är roligt men dock rätt så skönt när det är sagt. Man känner sig själv rätt bra när man kan sina dåliga och bra sidor, det är liksom lättare att leva. Man behöver inte bevisa något, för man vet redan...Fattar ni vad jag menar?