Jag försöker planera eller så säger jag till mig själv att det får bli som det blir o man får göra det bästa av situationen. Alltså två val, men skulle det inte funka så får man lösa det på något sätt, ja är inte den som står handfallen utan ser möjligheter. Ibland ser jag mitt liv som ett schema o då blir jag rädd, då är jag noga med att inte döma eller ge mig själv dåligt samvete för att jag inte klarar allt som jag vill...Ibland tror man ju att dygnet har 59 timmar och att man är en bläckfisk, är det någon som känner igen sig?