Idag ska man inte ens kunna sitta på toa o göra tvåan utan att bli nådd på mobilen. När jag går i stan så oftast stänger jag av mobilen för att slippa bli nådd, likaså när jag sitter hos frissan. man behöver inte alltid bli nådd på sekunden. Hur tror ni som är uppväxta med mobiltelefoner att vi klarade oss förr, då inte mobilerna fanns. Då var det den vanliga telefonen i hemmet som fick plinga o var man ute fick man försöka ringa lite senare. Så enkelt det är att stänga av mobilen o bara få va, datan kan man bojkotta tills det blir kväll om man inte behöver den i sitt jobb.Varför tänka att det kan hända något, eller att man missar något. Det hände saker förr också och man kunde missa en massa för att man inte blev nådd, men va F A N gjorde det. Är det någon mer än jag som vågar vara onådd och hur kändes det i så fall?