Bättre med en ny vän med ett gammalt ansikte, än en gammal vän med nytt ansikte. Bättre ordspråk får man leta efter. Varför kan vi inte vara nöjda med oss själva och våra kroppar? Jag är överviktig o har tuggat till det själv, om jag inte trivs så får jag banta o motionera. Jag har påsar under ögonen, hängiga bröst, stor näsa, högt hårfäste, små läppar och sjuhundra dubbelhakor om jag skulle göra om allt detta hade jag blivit nöjdare och lyckligare då? Tror inte det, skönhet kommer inifrån och man måste känna sig själv rätt bra. Om jag skulle göra alla dessa ingrepp skulle ingen hälsa på mig när jag är i affären, ingen skulle känna igen mig. Jag är jag och jag duger, varför kan inte alla känna så. Jag förstår att det finns människor med missbildningar och stora defekta skador som måste rättas till av kniven, men alla andra har de en så skev självbild av sig själva så att de inte tror att de duger som de är? Vart fan är vårt samhälle då på väg. Alla kan väl inte se ut som fotomodeller, och vad är det som säger att man blir lyckligare av att vara vacker? Jag kan inte säga till mig själv att jag är vacker för det är jag inte men jag säger att jag har så många andra saker att vara tacksam för som inte har med utseendet att göra....... Ska vi dömas för hur vi ser ut, eller ska människan få en chans att vissa sin insida innan bedömningen kommer????? Jag tror på att jag är jag och du är du o vill inte veta hur vi skulle kunna bli.......