Smicker vinner vänskap, sanning föder fiendskap. Det ligger mycket i detta kloka ordspråk. Visst kommer man långt på smicker om det är ärligt menat. Finns vissa människor som alltid säger att allt är fint, ursnyggt osv, men menar de det? Ibland känns det så konstlat, om jag har samma gamla tröja varför blir den läcker för vissa personer? Är det för att få igån ett samtal eller för att jag ska svara att hennes tröja också är tjusig? Jag har svårt för dessa kommentarer som alltid kommer, de som säger det när det behövs har jag lättare att ta till mig. Jag är nog svårsmickrad, eller?

Att sedan sanning föder fiendeskap är också kloka visdomsord. De som inte vill ha ett ärligt rakt svar ska inte fråga mig. Jag strör inte heller smicker till personer i onödan. Om någon frågar om en sak är snygg sä säger jag vad jag tycker, är den snygg fine är den inte snygg så säger jag det. Jag kan inte med att stå och hyckla med sanningen, sen vet jag att alla tycker olika. Kanske ni inte ska välja mig som smakråd..............Sen kommer frågan varför vissa människor inte vill höra ett visst svar, är typ klänningen som visas upp för mig för skrikig o inte i min smak, säger jag det på ett trevligt sätt...Hur gör ni, är ni ärliga eller ni bara håller med och smickrar?