Avundsjuka är slöseri med tid, det är bara att acceptera vad man har, inte vad vi skulle vilja ha. Rätt enkelt eller hur? Alla har eller kan bli avundsjuka, ja jag också om jag låter tanken sväva ut. Jag är inte avundsjuk på arbete, vänner eller andras familjer, inte utseende eller intelligens heller. Jag har av dessa nämda saker vad jag behöver för att må bra. Men sen kommer vi till pengar,,,oftast då barnen var små o man vände på kronorna vissa månader för att få allt att gå ihop. Mat, lån, räkningar, barnens behov, renovering av hus o bilar, ja listan kunde bli lång. Då kan jag erkänna att det kunde komma flera tankar om avundsjuka. Om man hade lite mer pengar skulle jag köpt eller gjort si eller så. Tanken kom ofta också hur alla andra kunde göra o köpa allt de ville. Nu efteråt har jag förstått att pengar är inte allt? Det jag har idag o är rädd om kostar inget, det är gratis bara lite medmänsklighet o det får man tillbaka när man ger.

Nu e barnen utflugna o jag har vad jag behöver, bil ,hus, möbler o en sparad liten slant. Släkt o vänner är som jag mitt i mellan, lite små bekymmer, lite ålderskrämpor, alltså inga stora kriser. Så det här med avundsjuka har jag svårt med, kanske för att jag är rätt nöjd, inte vet jag. Funderar inte på vad andra har eller köper, funderingarna går istället till tacksamhet att de närmaste har det bra o e friska.