Ja precis, vilket jävla ord. Hur sak man förklara ordet livsnjutare och vem avgör ven´m som e livnjutare, svårt. Alla kan väl vara livsnjutare på sitt sätt, eller?

Peter Lemarc har gjort en låt som heter "Bästa stunden på dan". Ja då kan väl något litet göra mig till livsnjutare, o hur lätt är det inte att skapa fina stunder o minnen på en dag alltså är jag en livsnjutare. Ibland kan man få in en fullträff, då man längtar efter något, då man upplever något och då man bara tänker på ett underbart minne, de e livet.

Jag är inte den som väntar på bättre tider, men jag vill planera och tänka lite längre fram oftast lite feg inför det spontana. Fast alla vet att det spontana oftast blir så roligt. fast spontan är jag nog lite i alla fall, men jag tycker inte om när det blir för inpulsivt, jag måste ha en balans mellan saker som händer o sen hitta lugnet. Sen kan man ju ofta förstora upp njutningen som man har som förväntning, eller tvärtom. Förstora upp njutningen så förväntningen blir enorm. Detta blev lite flumigt, ska förklara mig...

 

Man får en inbjudan till en större bjudning, man blir exalterad, bokar in datumet, kollar gadroben (finns inget i klädväg som duger) åker iväg o handlar nytt, beställer tid hos frissan, handlar en liten persent att ha med på bjudningen, kommer dit o det är piss stelt o hela kvällens förväntingar rinner av en. Då e fan det spontana många gånger mycket mer ledigt o så kul det oftast blir, e ni med nu vad jag menar.

 

måste hitta tillbaka till det jävla ordet livsnjutare, alltså jag tror jag hatar själva ordet. Låter så jävla dumt o får inte grepp om det, är det någon av er som kan ge mig tips på detta ord LIVSNJUTARE.